Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
lunda helgat sig St mensklighetens tjenst. Vi kunde tala om huru
en, som nu bortgått, genomträngd af det varmaste nit för
religionen och af den innerligaste smärta öfver den förnedring, hvari
menniskan kan sjunka, uppsökte lastens och eländets nästen för
att dit bära det gudomliga ordet och söka röra de till utseendet
förhärdade hjertan, som klappade derinne, och hur hon ofta
lyckades i sina ädla bemödanden. Vi känna en annan, som aldrig
tröttnar att efterforska sanningen och att frambära den i ljuset,
hvars menniskoälskande hjerta är lifvadt af det varmaste intresse
för samhällets lifsfrågor och som aldrig underlåter att göra dem
till sitt studium och framställa dem till allmänt behjertande, på
samma gång hon är villig att bekräfta sina ord med handling. Vi
kunde berätta, huru en tredje outtröttligt vandrar omkring i
nödens boningar under alla dagens timmar; huru hon känner snart
sagdt alla nödlidande inom den stadsdel hon bebor; huru hon
alltid är färdig att råda, trösta, hjelpa och varna dem; huru nitisk
hon är i sina bemödanden för upphjelpandet af deras belägenhet;
huru hon vårdar sig om det fader- och moderlösa barnet, skänker
lindring åt sjuklingen, intalar mod åt den förtviflade och
förmanar den felande. Vi veta en fjerde, som fått sig anförtrodd
upp-sigten öfver ett hem, der hon samlat omkring sig medsystrar,
hvilka älska arbetet för den välsignelse och nytta det medför och
försaka sig sjelfva för att träda i Mästarens fotspår och endast
lefva för andra, utan beräkning på lön eller erkänsla. Dessa och många
flera svenska qvinnor lefva och verka blott för andras nytta och
hjelp, men verlden känner dem icke och grannlagenheten 1} .^uder
oss att uttala deras namn. *) De söka dessutom ej efter
menniskors pris. Det är dock uppfriskande för själ och sinne att känna
att de finnas till, att veta att bland allt det småsinne, den
sjelf-viskhet, som på alla sidor omgifva oss, klappar likväl ett och
annat ädelt hjerta för mensklighetens högre intressen, vakar en och
*) Endast ett af dessa namn våga vi nämna, hennes, hvilken redan lemnat
sin sköna verkningskrets härnere för en högre och Uiinu skönare — Amelie v.
Braun. Hvad denna fromma, starka och kärlekslågande ande uträttat, huru hon
icke allenast fött den herrliga gåfvan "att föda Jesu lam", men den ännu
sällsyntare att, såsom hon sjelf säger, tämja vilddjuren, väcks till änger, återföra och
frälsa de gröfsta, i yttersta synda-elände försjunkna och förhärdade uslingar, och
huru samvetsgrannt, huru frimodigt och förtröstansfullt hon brukade dessa sina
höga gåfvor, allt detta hinna vi här icke ens antyda, men hänvisa till den
märkvärdiga, djupt gripande boken: Christendomslifvet i vår tid, Tidsbilder af Amelie v.
Braun (Stockholm 1860) alla, som vilja lära känna en af de bästa, mest
välgörande och rikast begåfvade qvinnor Sverige egt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
