- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tredje årgången. 1861 /
10

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

annan för stora intryck öppen själ, hvars tankar ej i ständig
kretsgång röra sig kring samnia medelpunkt — det egna jaget.

Hos oss qvarstår likväl ännu mycket af den småsinnets anda,
hvilken med ett visst misstroende nedblickar på alla nyheter och
förbättringar och som, för qvinnan åtminstone, knappast anser
något så orätt som att göra något ovanligt, något som ej hennes
mor, mormor och mormors mor gjort före henne och som alla
hennes medsystrar ännu göra omkring henne. Också vilja vi fritaga
oss från den förmodan, att vi skulle önska förmå våra unga
läsarinnor, att begå något "opassande", något oerhördt, något
stötande emot "den goda tonen". i)et är ej vår mening att
öfvertala dem att gå ut i fält såsom sjuksköterskor, att besöka fångar
och söka bidraga till deras förbättring, att resa verlden omkring
och studera andra länders välgörenhetsinrättningar för att sedan
kunna gagna sitt eget land med den vunna erfarenheten eller att
frånsäga sig verlden för att ikläda sig en Soeur de charités
sjelf-uppolTrande kall, särdeles om de hvarken halva kallelse eller
lör-måga dertill. Ej heller är vår mening att påstå att hvar och en
qvinna kan uträtta det som utmärktare, med större naturgåfvor
och energi begåfvade, individer förmått genomföra. Vi säga helt
enkelt till våra unga medsystrar: arbetet är ej allenast en
välsignelse för oss sjelfva, utan äfven en af våra pligter såsom
menniska. Har ej något arbete blifvit Eder gifvet — välan, söken då
ett, ty "den, som söker, han skall finna." Afskräckens ej af edra
krafters ringhet; kunnen J ej uträtta något stort, så förmån .1
alltid verka något inom en mindre krets. Glömmen derföre ej den
stränghet, hvarmed husbonden tilltalade den tjenaren, som endast
erhållit ett pund och ansåg denna summa så ringa, att han, i
stället för att anväuda, nedgräfde densamma; glömmen ej heller de
vigtiga orden: "verken medan dagen är, natten kommer då ingen
kan verka" — och ingen kan förutse huru snart natten är inne.

Och det förefaller oss som skulle önskan att gagna, glädja,
tjena andra vara så naturlig för en ung qvinna, att hon ej ens
behöfde någon uppmuntran dertill. Deremot händer att unga,
lifliga, känslofulla personer, utan erfarenhet och med högst
inskränkta, till största delen ur romaner hemtade begrepp om verlden och
lifvet, ikläda välgörenheten en romantisk kolorit, hvartill deras
fantasi blandat färgorna. De ha ingenting emot att spela rolen af
en god genius, att helsas såsom hela nejdens skyddsengel. l)e
föreställa sig måhända att till denna rols rätta utförande hörer, utom
mildhet och deltagande i ord och åthälvor, en hvit eller åtminstone
ljus klädning, som ses framskymta mellan gröna träd, en schäfer-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1861/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free