Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
att nödgas erkänna, att vi under ett års tid — besinnen, ett
helt år, — suttit på stranden
riOch ri—tat i sa—nden!»
Ömma, känslofulla, menniskoälskande, nyfikna läsare! redan
förnimma vi era deltagande frågor:
»Hvad kan det vara för en vän?»
»Ar han ung eller gammal?»
»Hög eller låg?»
»Rik eller fattig?»
»Löjtnant eller K:gl. Sekter?»
»Hvad är han, livad har han, hvad blir han, hvad får han,
hvad heter lian, hur ser ban ut?» à:c. &:c. &:c. i oändlighet.
Med djupaste erkänsla för ert varma deltagande i vårt
sorgliga öde, måste vi dock förklara, att det är oss alldeles omöjligt
att besvara alla dessa frågor på en gång. Vi utvälja derför på
måfå tvenne af dem, som i er tanke säkert äro de vigtigaste
frågorna:
»Ar ban rik eller fattig?» samt
»Hvad heter lian?»
På den första blir svaret: han är rikl och vi äro
öfverty-gade, att detta svar skall fördubbla ert ömma deltagande. Han
har — för att tala med folket — en välsignelse af Guds gåfvor.
Men ackl ban har blifvit snål, och i stället att han förr med fulla
händer utströdde sina skatter ibland oss, delar ban nu sällan
med sig af sitt öfverflöd. Ja, år hafva förgått sedan ban gaf oss
»En Gnista» deraf, och att vi, sedan dess, ej lidit total brist, ha vi
»Lyckan» att tacka för. ’
Sedan kommer den andra vigtiga frågan: »Hvad heter han?»
och det är med klappande hjerta, med bäfvande själ och med
darrande röst, som vi tillhviska er det dyra, det ljufva, det för oss
med så många glada minnen förenade, romantiskt poetiska namnet:
Jeremias! Jeremias Munter!
O! Jeremias! Jeremias! »Säg, mins du hvad du sade, säg, mins
du hvad du lofvade?» (pag. 30, l:sta h. 2 årg.)
Ja! just vid denna tid var det, du för ett år sedan stämde det
första, och O ve! sista mötet med oss, i »Vår Lektyr», der du,
såsom rätt och billigt var, tog ordet, och vi, nöjda att få lyssna
till den välkända stämma, som så många gånger roat och
tjusat oss, endast halfhögt kunde framstamma några brutna
ord af tacksamhet och gillande (pag. 20). O! det var en ljuflig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
