Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
sien icke mera utgjorde hufvudelementet. Deremot sökte han öppna
sig en bana såsom statsman, drifven af begäret att, med öfrige
trogne medborgare, tänka, tala, handla och kämpa för det stora
familje-förbundet — fäderneslandet. Lamartine utvecklade på denna
bana ädla och humana åsigter, samt uppträdde först med en skrift
mot dödsstraffet. Han sökte dock förgäfves blifva invald i
deputerade kammaren. I Maj, 1832, anträdde ban en resa till Asien under
hvilken han utvecklade en verkligen furstlig prakt, men hemkom
otröstlig genom förlusten af en ömt älskad dotter, som varit honom
följaktig. 1835 utkom hans berömda resebeskrifning, »Souvenirs,
impressions, pensées et paysäges pendanl une voyage en Orient,»
utmärkt för sin praktfulla och eleganta stvl och sina målande
beskrifningar, om hvilka man dock påstår, att de ej sällan sväfva bort
från verklighetens in på fantasiens område. Vid återkomsten från
Orienten, var Lamartine helt förändrad. Anblicken af denna den
menskliga bildningens vagga eller ock tidens och årens inverkan,
synes hafva gifvit hans tankar och åsigter en ny riktning. Sjelf
säger Lamartine om de djupare intryck denna resa qvarlemnat i
hans själ:
»Tankarne vidgas med synkretsens utvidgning; skådespelet af
menniskoväldenas fall grämer philosophen, men ger ny kraft åt
philosophien. Man står likasom på en höjd och ser huru
folk-slammarne, idéerna, religionerna, väldena träda upp, utveckla sig
cch åter förintas. Nationerna försvinna; man ser blott
menskligheten fortgå på sin bana och mångfaldiga sina rastställen på det
oändligas väg. Men vid slutet, likasom vid utgångspunkten af
nationernas karavanstråt, urskiljer man tydligt Gud. Man sträfvar
att göra sig reda lör Guds plan och skönjer en aflägsen skymt af
densamma. Man vinner deri tro, att de menskliga intressena gå
framåt i oändlighet. Den momentela och lokala politiken krymper
tillhopa och försvinner; den allmänneliga och eviga träder i dess
ställe. Man reste bort som menniska, man återvänder som philosoph.
Man tillhör icke något annat parti än Guds. Opinionen blir en
philosophi, politiken en religion. Sådant är det inflytande, man
röner af vidsträckta resor i och allvarliga betraktelser öfver
Orienten. Först när Oceanen uttorkat, upptäcker man dess bädd
och kan afslöja dess hemligher; på samma sätt förhåller det sig
med folkströmmens bädd ; historien förstår och uppfattar folken först
då, när de hafva upphört att finnas till.»
Jocelyn (Paris 1830) betecknade skaldens första steg i denna nya
riktning. I sina »Meditations» och »Harmonies» hade Lamartine
hittills besjungit sitt eget, af fröjd eller vemod rörda, hjertas känslor; Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
