Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
taktegel svartnat af vinterkölden. Lifvet derinom var lika tarfligt,
lika enformigt, som omgifningarne. I)er föddes jag och uppväxte,
utan någon annan föreställning om -verlden än hvad jag såg deraf
inom denna trånga synkrets. Hela min tillvaro var innestängd
mellan två eller tre bergskullar, der getterne och fåren, åtföljda af
bybarnen, uppklättrade om morgonen och återvände om aftonen.
III.
Denna verld var bra liten, till och med för ett litet barn.
Då min uppfattningsförmåga med åren började utvecklas, undrade
jag hvad sora kunde finnas bakom berget. När jag med de andra
barnen i byn uppklättrade ända lill dess spets, för att, följa
getterne, såg jag endast tre eller fyra andra byar, alla liknande
hvarandra, belägna vid foten af kullar, sådana som vår. Desssa bvar
framskymtade på afstånd, såsom hvita band, och röken från deras
skorstenar uppsteg långsamt mot det blå himlahvalfvet.
Emellertid sökte inin mor, en from och öfverlägsen qvinna,
dag efter dag utforska mina tankar för att, vid första klarhet
deruti, vända dem till Gud, ty det s|läda gräsets brodd behöfver ju
alltid uppfriskas af den evigt lifgifvande källan. Hon lärde mig
att läsa, och att förstå den ena efter den andra af dessa
besynnerliga bokstälver, som sammanlagda bilda stafvelsen hvilka ännu
ytterligare sammanlagda bilda ord, som slutligen sammanbundna efter vissa
reglor, ntgöra meningar. Och af denna sammanbindning alstras
tan-Aar.Underbara förvandling från en lillös penna och ott stycke hvitt
papper till den andliga och okroppsliga kraft, som kallas tanke!
Men tanken sjelf, denna fremling lör hjernan, som dock frambryter
derutur, likasom llintstenens gnista framblixtrar ur det grofva
ämnet för att upplysa natten,hvad är väl den? Denna fråga måste
man göra Honom, som skapat anden så väl som materien, och som
genom ett fenomen, hvars hemlighet Ilan sjelf förbehållit sig, och i en
afsigt gudomlig såsom Han sjelf, gjort tanken och dess ursprungliga
hem fullkomligt oskiljaktiga, ehuru ban ledt dem Irån alldeles
åt-skiljda urkällor. Endast Gud känner de gudomliga hemligheterna,
någon annan varelse kunde hvarken förstå eller bevara dem.
Föreningen af kropp och själ hos menriskan, själens uppenbarelse
i tanken, tankens öfvergång till handling, äro utan tvifvel de
heligaste och mest förvånande af alla hemligbeter.
Man kan ej förneka tillvaron af dessa fenomener, emedan
de äro synbara; n>an kan ej förklara dem, ty de är öfvermenskliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
