Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
ste vulkaniska krafter att tacka för sin tillvaro. Öfverallt visa sig
ännu spår af den underjordiska eldens verksamhet, till och med i
de ofvan beskrifna skogarne, i synnerhet då man derifrån
småningom bestiger bergen, hvilkas högsta spetsar bilda de
förfärliga vulkaner, som så många gånger blifvit skildrade. Till
dessa sluta sig de märkvärdiga dy-vulkanerna, hvilka, utan
eldfenomen, utbryta ofta utan föregående varning. Ar 1822 egde
ett dylikt utbrott rum från berget Gclungung och ödelade
den kringliggande trakten på en omkrets af 40 engelska
qvadratmil, fyllde djupa dalar, dämde floder och begrof under sin
gyttjeflod 11,000 menniskor, otaliga dragoxar, 30011 tunnland risfält samt
800,000 kaffeträd. Slutligen uppspringa vid bergens fot många
källor af olika beskaffenhet. Flere deribland äro sura af frigjord
svafvelsyra; andra, mättade med upplöst kiseljord, pelrificera alla växter
i sin närhet; andra åter erhålla, genom det fina svafvelpulver,
de innehålla, en mjölkhvit färg. På andra ställen träffar man tätt
intill hvarandra stående gipskäglor från 3 till 5 fot höga, ur hvars
toppar beständigt uppsprutas kallt eller varmt vatten, genom hvars
afsatta partiklar käglan oupphörligt tillväxer. Stora landsträckor äro
ödelagda genom verkningarne af dessa vulkaniska fenomener. Icke
destomindre uppspirar öfverallt utmed förstörelsen nytt, friskt lif
och bekläder snart ånyo den sköflade jorden. Endast vissa trakter
utgöra derifrån sällsynta undantag.
Framträdande ur dessa vildsnår, bestiger man en temligen
obetydlig höjd och plötsligt utbreder sig för den förfärade
vandrarens blickar i fasansfull vidrighet en verklig dödens lustpark — en
smal, föga djup dal. Intet spår af vegetation täcker den nakna,
af solen förbrända jorden. Skeletter af djur af allehanda slag ligga
kringströdda på marken. Ofta kan man af deras läge se huru
den roflystne tigern, i samma ögonblick han gripit sitt hvte, blifvit
träffad af förödelsen, huru roffogeln, kommen att gästa det färska
liket, midt under njutningslystnadens tillfredsställande, blifvit gripen
af döden. Deremellan ligga massor af döda skalbaggar, myror och
andra insekter, likasom till en bekräftelse på namnet Döds- eller
gift-dalen, såsom infödingarne benämna trakten. Ödeläggelsen af
dessa trakter härflyter af jordens utdunstningar, hvilka, bestående
af kolsyregas, genom sin tyngd blott långsamt förmår sprida sig i
luften. Likasom i den vidt beryktade Grotta del Cane vid Neapel och
i den så kallade dunsthålan vid Pyrmont, medför denna gas-art för
hvar och en som närmar sig marken, en oundviklig död genom
qväfning. Endast menniskan, som Gud gifvit förmågan att gå
upprätt, kan vanligen utan fara färdas genom dessa öde nejder, eme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>