- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tredje årgången. 1861 /
58

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

dan de skadliga utdunstningarne ej nä upp till hennes hufvud.
Likasom infödingarne på Himalaja tillskrefvo den på de 15 till 16,000
fot höga bergspassen försvårade andhemtningen, utdunstningen af
giftiga örter, så förblandades äfven länge de här beskrifna
»döds-dalarnes» fasaväckande företeelser med verkningarne af Antjargiftet,
och som ända hittills intet motgift kunnat uppfinnas mot dessa skarpa
och hastigt verkande vegetabiliska gifter, måste fablerna naturligtvis
antaga en allt fruktansvärdare karakter.

Låtom oss då ej afundas tropikens innevånare mjölken af hans
ko-träd, men tacksamma för den gåfva, han gör oss af den nyttiga
kautschuken gerna åt honom afstå dessa zoners yppiga vegetation, hvilken med
all sin skönhet har så mycket förfärande. Ännu har intet
läkemedel funnits, som förmår hämma dessa gifters förfärliga verkningar;
likt olösliga dödsgåtor stå de för menniskoslägtet, intygande, att den
tropiska naturens bländande dagrar ega jemte sig lika djupa
skuggor, samt att mer än en drake bevakar dessa Hesperiska
trädgårdar. L—d.

OLÄRD OCH LÄRD.’)

»Hur dunkelt vårt vetande är och hur matt,
Vår blick och vår tanke hur svaga 1»
Så hördes en vis, der vid lampan ban satt,
Djupt sorgsen och missmodig klaga.

»Mitt lif jag som öller åt kunskapen bragt
Och forskat med spanande öga
I menskliga vetandets djupaste schackt,
Men ser dock och vet, ack I så föga.

Fastän mången djupsinnig upptäckt jag gjort,
Rätt litet det synes mig båta
Naturens fördoldaste krafter jag sport,
Men gissar ännu på dess gåta.

Fast verlden mig kallar en vetenskapsman
Och tror mig allvetande vara,
Jag ljusets natur dock ej utgrunda kan,
Ej värmets tillfullo förklara.

’) En liten anekdot af Mra. J. Taylor har gifvit anledningen till detta poem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1861/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free