Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Det blef icke mycket af min ritning, men efter denna dag mötte
jag ofta mina okända vänner, än vandrande pä stranden, den gamle
stödd på dottrens arm, än sittande under de lummiga träden nära
hafvet, då hon afritade någon grupp af glada barn, 9om lekte på cen
gula sanden, under det att ban läste höst för henne, eller skref
i en liten annotationsbok, som han alltid bar på sig. Jag fick veta,
att ban var prest från ett af Englands inre grefskapor och hette
Grey; vidare kom jag till en början ej i beröring med dem.
En dag, då jag återvände hem efter ett särdeles vederqvickande
had, såg jag något framskymta under murgrönan, som slingrade sig
öfver några fantastiskt uppstaplade stenar; jag gick närmare —det
var M:r Greys annotationsbok! Jag kände igen den på dess
silverspännen och de derpå graverade initialerna. Jag tog genast upp den
och skyndade till Scaview Cottage, det täcka landthus der ban bodde.
Dörren öppnades af en gammal trotjenarinna, en såkallad Nurse,
som man ofta (inner inom engelska familjer. Det är hon, som
troget skött barnen från deras spädaste år, och sedan hon grånat i
denna tjenst, blir hon ansedd som en medlem at familjen och i sin
ordning ömt vårdad af dem, åt hvilka hon i många år egnat sina
trogna omsorger.
»Ack,» utropade hon, när jag framvisade mitt fynd, »herrns
bok, som vi så mycket letat efter! Hvad han skall bli glad!» jag
lemnade henne boken och mitt kort, samt ville aflägsna mig, då
dörren, hvarigenom deri fryntliga tjenarinna!) försvunnit, åter
öppnades och M:r Grey inträdde. »Jag kan ej nog tacka eder, »sade
han förbindligt, »att ni återlemnat mig denna lilla bok, som jag
bra ogerna velat mista. Ni är fremling, utlänning, förmodar jag;
så mycket större orsak att söka vara er till någon återtjenst. Får
jag be eder stiga in och förfriska er litet på den svala verandan
— dagen är varm.»
Gerna mottog jag den älskvärde, gamle mannens inbjudning och
inträdde i verandan, der blekröda thérosor och blommande myrten,
som slingrade sig i rika festoner kring pelarne, utbredde vällukt
och svalka. »Min dotter, Marion,» sade Mr. Grey. Den unga
flickan, som satt vid ett bord, betäckt med böcker och qvinliga
arbeten, räckte rodnande fram sin hand och tackade för den tjenst jag
gjort hennes far. Vin och bär, praktfulla jordgubbar och körsbär,
serverades, och snart länn jag mig fullkomligt hemmastadd i denna
lilla älskliga familjkrets.
Det var en bekantskap, som gjorde vistandet i det romantiska
Bonchurch än mera behagligt. Vi råkades dagligen på
promenaderna och jag var alltid välkommen gäst vid deras trefliga thé-eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
