Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Inga soiréer eller andra nöjen hördes af; hvar och en skötte endast
sin helsa; sålunda kom nian icke lätt i beröring med andra.
Helsan vann emellertid mycket af detta stilla lif i den balsamisk!
rena luften, i denna herrliga natur. Ilär tycktes hvar och en vara
försedd med sin skizzbok; öfverallt såg man såväl herrar som damer,
hvilka på de vackraste punkterna med blyerts eller färger sökte
återge naturens skiftande fägring, och när jag i förbigående kastade
en blick på dessa ofta rätt lyckade ritningar, tänkte jag med
ledsnad på huru litet afseende nian hos oss fäster vid denna vackra konst,
hvarigenom naturens tusenfaldiga, mystiska behag först rätt
åskådliggöras för den invigdes blickar. Hvilken källa till njutning för
unga flickor vid brunns- och badorter! Hvarken i hemmet eller på
resor kan man känna sig ensam, då man har sin skizzbok framför
sig; och hvilken dagbok kan vara mera tillfredsställande än ett
album fullt af synliga reseminnen. Jag kan visst icke döma om
sybågens attraktionskraft; urblekta soffdynor och eldskärmar med
misslyckade figurer öfverflöda i verlden; men månne icke penseln
skulle erbjuda en mera intressant och bildande sysselsättning?
Äfven åt gossen, åt ynglingen gifver ritning en särdeles angenäm och
nyttig förströelse; men då får det icke stanna vid den ytterst
nödtorftiga och döda undervisning, som lemnas i våra skolor. Den måste
göras lefvande, liksom här, der till och med barn vandra ut med
sina ritböcker, förtjusta öfver hvarje gammal stubbe eller förfallen
stenmur, som ger anledning till en ’sketch.’
Lifvad af dessa tankar, beslöt jag åter uppfriska den gamla, i
skolan knapphändigt inhemtade konsten, tog papper och blyertz, och
försökte afteckna den lilla pittoreska S:t Bonifacii kyrka, en
le[nning från den äldste Normanniska tiden, som i ett herrligt läge, står
omlindad af murgrönan? skyddande rankor och beskuggad af
urgamla almar. Jag salte mig belt nära den graf, som gömmer
stoftet af W. Adam, den älskvärde prestmaiinen, författaren til’
»De fjerran Höjderna,» m. m., här allmänt ihågkommen under
namnet »den gode gentlemannen,» då jag plötsligen varseblef tvenne
gestalter, hvilken stodo fördjupade i betraktandet af den gamla
kyrkan; nej, jag misstog mig icke — det var samma silfverhårige
nian, samma unga, blomstrande flicka, hvilkas utseende så intagit
mig på Ashey Down. Ofrivilligt fattade jag hatten, för att helsa,
men ihågkom att det icke öfverensstämmer med landets bruk; här
är det alltid fruntimret, som skall helsa först; detta anser hon
för sitt privilegium; bland männen är det alltid den äldre, den högst
uppsatte, som helsar först.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
