Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
■väntades hit, förgåtts med allt manskapet.» Den gamla kunde icke
tala mer för tårar. En frossrysning genomilade mig. Jag had
henne framföra min vänligaste helsning, emedan jag skulle resa bort
litet; här kunde jag icke stanna för ögonblicket; allting omkring
mig var lika vackert och leende; men, ack, en skugga hade fallit
deröfver, när jag tänkte på de kära vännernas hjcrtesorg.
Jag beslöt att tillbringa någon tid vid Shanklin Chine
(chinc-klyfta), en af de vildaste och mest romantiska trakter på ön,
belägen några eng. mil från Bonchurch. Här höjer sig en hög,
bländande hvit klippmur, bruten i de mest fantastiska former, ur den
praktfulla Sandown-viken; midt igenom en af dessa klippor går
en djup klyfta, betäckt med lummiga träd, buskar, tusentals
brokiga blommor; högt uppe på den ena branta sluttningen
framskymta två eller tre pittoreska stugor, liksom sväfvande i luften;
från höjden af detta svalg nedstörtar ett vattenfall, bildande en klar
bäck, som slingrar sig fram genom det yppiga buskaget och
ändtligen blandar sig med hafvets vågor. Groft huggna stentrappor
lätta vandrarens steg uppför denna storartade bergklint, och allt som
man närmar sig höjden blir utsigten mera majestätisk och
förtrollande. Vattnets melodiska sorl, blommornas balsamiska doft, det
omätliga hafvet framlysande här och der mellan trädens rika grönska,
allt gör ett intryck, som aldrig kan utplånas och hade jag icke
varit så i hjertat bedröfvad för de kära vännerna i lionchurch, skulle
mitt bevistande här varit obeskrifligt angenämt.
Jag gjorde här liera ganska intressanta bekantskaper. Tvenne
äldre damer, hvilka ständigt plockade sjögräs vid stranden, som de
sedan pressade och sammansatte på ett ganska smakfullt sätt,
hade ingen ro tills de lärt känna den unge, bleke mannen, som
de så mycket beklagade emedan han var utlänning; de
skickade mig kakor, som de sjelfva bakat, sylter af deras egen till"
verkning, och visste icke hur de skulle uttycka sin medömkan
för mig, som kom från ett så rysligt aflägset land, fullt af björnar
och vargar I Nog var jag tacksam för den godhet jag rönte, nog
njöt jag obeskrifligt af den herrliga trakten, med dess yppiga
växtlighet, dess majestätiska haf, men — tiden för mitt vistande på ön
var nära nog förliden, och en obeskriflig längtan drog mig tillbaka
till Bonchurch. Jag måste se en skymt af vännerna der och sedan
resa bort, långt bort.
Det var en vacker sommarqväll, då jag for genom den
roman-mantiska Bonchurch-dalen, och stannade vid Mr Greys dörr. Jag
vred på låset med darrande hand. Derinne, hvilken syul Lampan
var redan tänd i den trefliga matsalen; med rodnande kinder, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
