Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
blygsam, leende min satt Marion Grey vid bordet, och slog det
rykande théet i fina porslinskoppar; pä ena sidan såg jag hennes
far, som betraktade henne med mild glädje i sina djupliggande ögon;
på andra sidan en ung man, i flottans uniform, som tycktes berätta
någon ganska intressant historia, i det han allt emellanåt kastade
en strålande blick på sin ljufva granne. Var det dröm eller
verklighet? Jag tvekade, om jag skulle inträda eller draga mig
obemärkt tillbaka, men i det samma blef nu Grey mig varse och
skyndade mig till mötes. »Hjertligt välkommen, käre vän,» sade ban,
»jag ämnade just skrifva till eder, ty vi längta alt ni skulle dela vår
glädje; se här» cch han presenterade den unga sjöofficern, »en vän,
som vi trodde vara förlorad, men Gud har i sin stora nåd räddat
honom, och genom en underbar skickelse fört honom tillbaka till
de sina». Kapten Trelawney fattade genast min hand och skakade
den med äkta brittiskt eftertryck. »Jag känner er redan på
mina vänners beskrifning,» sade han. »Jag har den glädjen känna
flera svenska sjö-officerare, som tjent på vår flotta; de voro
mycket afhållne af oss alla — låt se om ni icke är bekant med
någon af dem.» — Nu gick jag fram till Miss Grey, som räckte mig
sin hand med ett ljuft leende. »Det var i sorgens stund, som vi
skiljdes,» sade hon med sakta röst, »men Gud har varit obeskrifligt
god emot oss;» och en tår glänste i hennes mörkblå öga, som
daggdroppen på en viol. Hon bar ej förlofningsring på sitt
finger, ty sådant brukas icke i England; ej heller finnes der någon
benämning för fästman och fästmö, ty förlofningen är för det mesta en
hemlighet inom familjen tills helt nära brölloppet. Strålande ögon uttryckte
emellertid den inre glädjen; stämningen var ytterst säll och fridfull
inom vår lilla krets, och jag var lycklig öfver att anses som en
medlem deraf.
När klockan slog tio, tystnade de lifliga rösterna; den gamle
prestmannen ringde pä en klocka; husets tjenarepersonal infann sig
genast och intog plats vid rummets ena ända; i spetsen för dem gick
den gamla Nurse, som sände mig en strålande blick under den gick
snöhvita mössan, hvaraf hennes fryntliga ansigte omslöts. Ett
ögonblick satt den vördige husbonden tyst med knäppta händer; då
slog han upp den stora bibeln och läste med sin djupa, allvarliga
röst kapitlet om enkans son, som uppstod från de döde. Derpå
föllo alla på knä, och han bart en varm och hjertlig bön. Ilan
tackade Gud för den, som blifvit dem återskänkt ur en stor fara;
han bad — så varmt och innerligt — för fremlingen, som snart
skulle anträda resan till sitt eget aflägsna fädernesland. Derpå lästes
Fader vår, och alla reste sig upp i rörd och allvarlig stämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
