Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
MADAME LUCE.
Det finnes namn, hos oss föga eller icke kända, som dock i
andra länder, i andra verldsdelar, länge åtnjutit deri högaktning och
den beundran, som ovilkorligen, kanske mången gång ofrivilligt,
skänkes dem, hvilka med fast vilja och aldrig slaknande ihärdighet,
genom försakelser och umbäranden och under ständig kamp mot
hinder och motgångar segrande framgå till ett stort mål. Och
stort blir ett mål närhelst det syftar till menniskoslägtets förädling
— och kanske först då. Ett helt folks frihet, dess förlossande
från politiskt öfvervåld och tyranni, utverkadt af en eller några få
store män och köpt med tusendes blod, är ett stort, ett högt, ett
ädelt mål att lefva och att dö för, det är af alla erkändt; ett mål,
för hvilket ynglingen svärmar allt ifrån den stund ban först börjar
läsa sin grekiska historia och som, om det äfven aldrig blir
verklighet, likväl ej undgår att utöfva ett godt inflytande på hans
karakter, härdande hans kroppskrafter under de barnsliga försöken
att efterhärma de gamle hjeltars idrotter, lifvande
fosterlandskänslan och riktande hågen bortom, utom, uppöfver det egna jagets
lumpna tillfredsställelse. Dessa hjeltesagor, ur hvilka gossen,
figurligt taladt, dricker märg i benen, såsom Walhalls kämpar ur de
fyllda mjödhornen, äro ofta äfven den första själaspis, som gifves
flickan, men hafva på henne icke samma inflytande. Hon är
stundom enfaldig nog att finna alla de der hjeltesagorna rätt tråkiga;
bon ryser att läsa 0111 blodbad och slagtningar och kan, af pur
afsky för medlen, icke uppfatta det sköna eller höga i målet. 1 de
flesta fall utplockar hon de romantiska biomständigheter, som
kunna anslå hennes alltid vakna inbillning, eller ett och annat rörande
drag, som väcker gensvar i hennes hjerta; men lör taflan i sin
helhet, saknar hon oftast blick och uppfattning; och då så icke är,
utöfvar den i alla fall ej det individuella inflytande på henne
som på gossen. Der finnes ingenting för henne att söka efterlikna
ingenting, som anslår hennes härmningslust, denna hos barnet
kanske tidigast utvecklade böjelse och af hvilken så mycket godt kan
uträttas med goda exempel, men äfven så mycket ondt med dåliga.
På sin höjd faller det henne in att under sina lekar täfla med
lie-lena om Parisäpplet, eller att med Ariadnes tråd leda någon
ungdomlig Theseus genom den i sanden uppritade labyrinthens irrgån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
