Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
förbättringar deruti. I fråga om den rent presterliga
missionärs-verksamheten, säger han:
»Att äfven utom denna sfer någonting för fäderneslandet
nyttigt kan i Lappmarken åstadkommas, det, hoppas jag, skall tiden
visa. Och att min lefnad skall vara fäderneslandet egnad, det har
jag redan en gång högtidligen förklarat. Miltiades’ segertecken
gåfvo Themistokles ingen nattro. Dessa och dylika hjeltars
lefnadsbeskrifning lemna ock än i dag sitt djupa intryck i ynglingens själ.
Religionen verkar ej i allas sinnen den enthusiasm att med
medeltiden göra korståg till det heliga landet, ej heller känslan för den
klassiska fornålderns förträfflighet, att med nutiden göra härfärder
till Greklands hjeltegrafvar. Men likasom många under medeltiden
funno tilllällen att ådagalägga sitt nit för religionen på närmare
håll än i Palestina, så kunna äfven vi, närmare än i Grekland, finna
tillfälle att strida för frihet och upplysning, eller dertill lemna
bidrag.
»Alt nu mitt syftemål är allmän nytta, och detta till och med
genom åsidosättande af min egen, derpå tror jag att äfven denna
skrift skall tjena som bevis. —–Hvad så kalad lycka man
gjort i verlden, det är ock, på sistone, långt mera likgiltigt än hvad
nytta man gjort. Då åtanban af det goda, man i en framfaren tid
åtnjutit, vanligen är förenad med saknad, så är deremot minnet af
det goda, man verkat, eller åtminstone velat verka, förenad med
tillfredsställelse.» Ilan fortfar derpå:
»Jag var nu som sagdt är kommen till Arieplog>Ai\\ fädrens grafvar
vid den kända elf.» Ilär liade mina förfäder varit pastorer, allt ifrån
K. Carl Gustafs tider till K. Adolph Fredrik, i en oafbruten serie, son
efter fader. Den siste var min farfader, hvilken vid sin död efterlemnade
en bel skara omyndiga barn, hvaraf det sista föddes en vecka efter hans
död och de två äldsta just då hade afrest till Hernösands gymnasium.
»Ogerna gör jag mina egna förhållanden till föremål för
uppmärksamhet, dels såsom föga importerande att veta, dels ock
emedan jag, såsom ett fosterbarn af den närvarande tiden, ej belt och
hållet kan göra mig fri från dess fördomar, hvaribland blygsel för
fattigdom är en. Men då jag icke gör något afseende på andra,
vid blottande af svaga och ömtåliga sidor, så bör jag ej heller
skona mig sjelf. Denna framställning torde dessutom kunna tjena att
sprida ljus öfver lefnadssättet och förhållandena här i trakten,
hvilket just är ett hufvudsakligt föremål för dessa rader.»
Författaren beskrifver härpå huru farfadrens fattiga familj
»flyttades lasstals ned till Piteå», der den fortfarande kämpade mot
nöd och brist; — huru lians far skickades i guldsmedslära till Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
