Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
ligheten att under rätt behandling af den styfva jordmånen
framlocka de senare och utrota de förra. Den ene skildrar
företrädesvis och i yppigt blomstrande språkrikedom naturens underbara
företeelser, himmelens färgprakt och snömassornas fantastiska
formationer i dessa hyperboreiska trakter, då den andra i stundom
temligen sjelfsvåldig! språk med något af odalmannens enkelhet, men
också af hans gammal-sveuska trohet och kraft i tankar och ord
förtäljer om nybyggarens hårda kamp mot den karga naturen, om
vilsne skidlöpares kringirrande i de ändlösa skogarne, om
fiskarlappens vanskliga yrke, då vattnet fryser kring näten, som skulle bringa
en efterlängtad föda hem till den svultna familjen, eller om
fjell-lappar-nes hårda öde, då barfrost kommer om hösten och breder sitt istäcke
öfver mark och stig, så att renarne med sina hofvar icke förmå
framleta mossan, som de eljest under djupaste snö vädra och med lätthet
uppkrafsa. — Vi skulle kunna drifva parallelen ännu längre och
alltid komma till samma resultat, nemligen, att hvad man saknar
hos den ene af dessa Lappmarkens beskrifvare, återfinner man hos
den- andre, hvarför vi äfven tro att de skulle vinna på att
tillsammans läsas, om man ock får medgifva alt Læstadius, genom en
viss omständlighet i uppgifterna rörande kommunala angelägenheter
m. m., som för läsare i allmänhet är af mindre intresse, på sina
ställen blir mera trögläst. Derjemte måste man naturligtvis taga i
betraktande den tid, som förgått sedan arbetet skrefs och att
åtskilligt sedan dess kan vara förändradt i yttre förhållanden, ehuru
grunddragen så väl i natur- som folklifvet alltid orubbade qvarstå.
Om afsigten med sitt missionärsskap, samt om sin egen
barndom och sina fainiljförhållanden ger Læstadius en temligen
omständlig berättelse, som vi här i sammandrag vilja meddela, för att
sålunda göra läsaren förtrolig med författarens egen personlighet:
»Hvad som drifvit mig,» säger ban, »lik en »Varg i Veum» från
den civiliserade verlden till denna ohyfsade ocken, från
vetenskapernas tempel, från vänskapens förtrolighet och månget föremål, som
blifvit dyrbart för mitt hjerta, det behåller jag för mig sjelf, likt den
förklädde »ludne björnskinnsmannen», med hvilken väl också jag
kunde säga:
»I Anger är jag uppfödd, min arfsgård heter Brist,
Ilit kom jag ifrån Ulfven, hos honom låg jag sist.»
och som förbehöll sig sitt namn såsom honom ensamt tillhörigt.»
Att’ införa eller sprida kristendomen i Lappmarken, ett värf
som af hans föregångare redan till viss grad blifvit utfördt, sjnes
mindre legat i Læstadii afsigt än att undersöka och påpeka
bristerna och missbruken i kyrko- och skolordning och införa nödiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
