Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
kyrkoplatsen, hos en beskedlig nybyggare i Buokt, der jag, en mörk
vinterqväll kom till verlden, sedan min mor om dagen arbetat
i skogen med att hugga och draga hem björkris åt kreaturen.
Straxt följande dagen rände (så kallas att gå med skarskidor)
nybyggaren, bärande barnet i en så kallad kont (en urhålkad och
med skinn beklädd träklabb, i hvilken lapparne bruka hafva sina
barn) till kyrkoplatsen att låta döpa det.–Senare flyttade vi
till Aricplog, der mina föräldrar med nöd drogo sig fram, under det
de ofta bela dagarne voro ute på fiske eller annat arbete och
lemnade oss barn ensamma hemma. Vi blefvo då fastbundna, den ena
vid bordsfoten, den andra vid spiselstolpen — en ganska nödvändig
åtgärd. lin gång, då man försummat detta, fann modren vid
hemkomsten den yngre sonen med ett stort brännsår på halsen,
badande i tårar, men den äldre, försvunnen. Rädd för aga, sedan ban
i oförstånd vållat skadan, hade denne gömt sig i skogen, der man
först i mörkningen återfann honom, då man fick höra hans
snyftande bakom en gärdesgård, der ban låg och gret. Dylika
händelser inträffade mer än en gång.
»Huru olika äro menniskors ödenl Tå den tiden herrskade stor
fattigdom i Arieplog och de voro få, som kunde sägas hafva sitt dagliga
bröd. Men så föraktade och uürasade, som vi, funnos inga barn i bela
socknen. Vi voro de ringaste bland alla, oss ville ingen vidkännas något
förhållande till, ty rikedom och granna kläder ega en underbar
trollkraft, så i lägre som högre spherer. Hvilka öden jag än vidare i
verlden må komma att genomgå — i ett urhålkad! träd var dock
mitt första läger, såsom mitt sista blifver inom fyra bräder. Men
hurudana än de yttre omständigheterna må vara, så känner dock
själen ingen vanbördighet och en tänkande ande ingen fattigdom.
–-1 all sin fattigdom, i allt sitt sträfvande för lifvets
uppehälle, åsidosatte våra föräldrar dock aldrig att lära oss läsa. Då
vi knappt kunde tala, lärde oss redan vår far böner. De skulle
vara hvarje morgon det första och hvarje afton det sista. Vår
moder hade all möda ospard att tidigt lära oss läsa i bok. De mest
esthetiska predikningar göra väl aldrig den eflekt, som hennes
enfaldiga undervisning och förmaningar gjort på mig, och, om eljest
det är sannt, att vi lära för lifvet, ej för skolan, så bar jag bland
alla mina lärare, hvilka jag alltid med tacksamhet och högaktning
ihågkommer, dock henne mest att tacka. —"Frid med hennes
aska!
»Jag liar nu vidlyftigt utfört min lefnadsbeskrifning till mitt 6:te
år, för att, som sagdt är, derigenom meddela något begrepp om
min hembygd och lefnadssättet derstädes, samt emedan denna be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
