Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
skrifning inträffar äfven på otaliga a[ldra, som varit eller äro i
samma kategori som jag då. Hädanefter blir den ej mera gemensam
för dessa, emedan jag just vid mitt G:te år blef bortryckt från vår
gemensamma vädjoban och försatt på en annan.»
Petrus Laestadius blef nemligen jemte brödren Levi, hemtad
till Qvickjock af den äldste halfbrodren, Carl F.ril;, hvilken der var
komminister, och nu i åtta år underhöll och undervisade sina
bröder och derefter afsände dem till Hernösands Gymnasium. »Sedan den
tiden,» säger vår författare, »har min bana varit temligen lika med
hans.» Det vill säga en fattig students och prestkandidats
mödosamma och allt annat än lysande bana.
Den 23 December 182C blef ban af konsistorium i Hernösand
förordnad att förestå missionärstjensten i Piteå Lappmark. »Jag
skulle väl här,» säger han sjelf, »till en början förklara egenskapen
och ändamålet med denna befattning m. m. Men om jag gifver
mig in på detta ämne, så fruktar jag det kan gå med mig, som
med predikanten, hvilken klockaren måtte rycka i rocken för att
få honom att sluta.»
Han öfvergår derför från sig sjelf till sitt värf såsom
missionär, och låter detta sålunda tala för sig sjelf.
Att för våra läsare göra ett lämpligt urval bland de många, än enkelt
rörande, än storartade och gripande, än burleskt komiska karaktersdrag,
händelser och uppträden, som den unge missionären skildrar, är i
sanning icke lätt. Vi hafva derföre måsf inskränka oss till några få af de
tilldragelser deruti författarens karakter och den omgifning, hvari ban
lefver, på ett betecknande sätt framstå, öfvertygade att härigenom
bäst locka till bela bokens läsande. Det sista af dessa utdrag torde
dessutom kunna gälla såsom ett appendix till Tidskriftens
naturhi-toriska afdelning.
Efter en mödosam och lifsfarlig färd under snöyra genom
öde och obanade skogar, hvarunder både missionären och hans
trogne och snälle springare, Slompen kallad, mer än en gång varit
nära att förgås, ankommo de båda slutligen till det gästvänliga
herberget i Gräträsk.
»Kort derefter,» berättar författaren, »ankommo äfven söderifrån
tvenne andra karlar rännande på skarskidor. Den ene kom till
Gråträsk att låna pengar, den andre ämnade sig till Arvidsjaur
att låta döpa sitt barn, som ban bar med sig i en kont. Mannen
var en försvenskad Lapp och egde något slags nybygge. Barnet
var födt just nu samma dag på förmiddagen. En sådan händelse
kan förtjena en reflexion. Nyss kommet ur moderlifvet, vräkes
barnet i en urholkad träklabb, och så kastar man det på ryggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
