Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
och vär begränsade förmåga. En enkel skildring af det, intryck det
gjort på oss, en flyktig öfversigt af berättelsens gång, samt några
få utdrag deraf i öfversättning — se der allt hvad vi våga bjuda.
För dem, som icke känna Adam Homo, torde detta vara något —
ett slags presentation, hvaraf man åtminstone får så mycken reda
på föremålet, dess namn och »karakter» etc., att man sans géne
kan fortsätta bekantskapen. För dem, som, måhända redan länge,
känt och beundrat Paludan Mullers mästerverk och deröfver gjort
egna iakttagelser, långt, djupsinnigare, mera säkra och
genomträngande. än vi tilltro oss — för dem, och de äro många, innebära
våra svaga utkast intet — om ej ett tillfälle att med sin
öfverlägsenhet komma den anspråkslöse tecknaren till hjelp, beriktiga hans
misstag, skärpa konturerna, der teckningen bär vittne om en svag
och osäker penna, samt öppna djupare och klarare perspektiver
inåt, der hvarest sådana blott blifvit antydda. Dem hafva vi
således ingenting annat att erbjuda, än ett tillfälle att göra en god
gerning, hvaraf vi sjelfva skulle draga fördelen, och för hvilken vi
skulle vara uppriktigt tacksamma.
Adam Homo synes oss vara en tidsbild af den mest
betydelsefulla beskaffenhet. Sjelfva namnet antyder, att man här icke har
för sig en vanlig hjelte, ämnad att framställa vissa författarens
älsklingsdygder eller synder, och utgörande ett slags lyriskt, mer
eller mindre poetiskt aftryck af honom sjelf, hans medfödda
karakter eller ögonblickliga sinnesstämning — någon af de Byronska
typerna, uppträdande under olika namn, men röjande samma
grunddrag. Lika litet väntar man sig under denna benämning någon
bi-storisk bild, skarpt begränsad och individualiserad, samt utrustad
med epikens tunga, men klingande rustning. Detta namn llomo
antyder (så mycket latin kunna vi ju allalj en allmännelighet i
bilden, ett frångående af det enstaka, det personella, som i poesien är
mindre vanligt. Flere store skalder, såsom en Shakespcar, en
Moliére, hafva från scenen framställt enstaka yttringar af sin tids
lyten, sådana de uppenbarat sig inom vissa klasser eller skrån; vissa
af Goethes poetiska skapelser riktade den æsthetiska fraseologien
med ett nytt ord: die Weltschmertz — Byrons med det ännu
nyare Verldslyrik. Detta antyder väl att den poetiska typen trädt
utom de bestämda gränser, hvarinom den dittills vanligen rört sig;
men man igenkänner dock hvarken hos en Werther eller en Childe
Harold, ja, knappast hos en Wilhelm Meister någonting för hela
tidsriktningen karakteriserande; det förblir alltid hos dem någonting
exceptionelt, som tycks visa, alt de aldrig varit ämnade till omfat
tände typer af tidslynnet i dess helhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
