Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ir.
Just som när, stelnadt och fruset,
Ormynglet, länge nedbäddadt i dvala,
Af en Octobersols svala
Strålar på nytt lockas fram utur gruset;
Så, vid en glimt af förhoppning,
Framsmyga skuggor, dem ödet förjagat,
Fel, dem en bitter nöd agat,
Dårliga tankar, som qväfts i sin knoppning.
Bländas vi då af hvar stråle,
Skola vi ständigt då tuktas och tvingas,
Böjas, ödmjukas, förringas,
Förrän den ringaste glädje vi tåle?
III.
Högt i din salighet dväljes,
Gud, Du deruppe i himmelska löftet,
Medan, förtrampad i stoftet,
Här för Din blick såsom masken jag qväljes.
Månn’ Djg till välbehag stämmer
Lifvet den sorgkör, som ständigt vi höra?
Månn’ med en musikers öra
Blott Du förnimmer vår qvalfulla jemmer?
Kanske förvandlar distancen
Smärtans musik till en ljuf melodi;
Eller måhända till full harmoni
Fordras i himlen också dissonancen?
IV.
Hvad gagnlös sträfvan| kraften är förbil
När i en annans väsen hän man svunnit,
När med dess lifstråd sin man sammanspunnit,
Förgäfves se’n man söker att bli fri.
Förgäfves kämpar jag, min fantasi
Jemt återföder hvad som nyss försvunnit;
Men han, hos hvilken förr jag lifvet funnit
Den grafhög är, som man mig jordat i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
