Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon fejade blott utan ro och rast,
Och drömde icke om att hvarje minne
Af Almas tanke-lif och fromma sinne
I lädan gömdes, som bon tömt i bast;
Att känslor än förvarades derinne,
Som tillhört hjertat, som i döden brast.
Om Sara anat något sådant bara
Hon gerna kunnat mer på papper spara.
Nu grep med händerna hon vildt deri,
Och minnen, dem ej år förmått förjaga,
Afbrutna bref, som vekt och sorgset klaga,
Mång’, suck, som, löst af lyrans klang, blef fri.
Förklaringar af lifvets dunkla saga —
Med ett ord: tanke, känsla, fantasi, —
Allt offrade åt propretéen Sara,
Men så blef fönstren ock som solen klara.
Men du, min läsare, som önskar att
Hu på den lådan kunde nu få fatt,
Som nyss vår Almas minnen gömde
Och som i brådskan ej man riktigt tömde,
Följ med mig du och emottag den skatt
Jag samlat; men — jag må så gerna nämna’t —
Det är ej stort, som gamla Sara lemnat.
UR ALMAS DAGBOKSBLAD.
I.
Dårande hopp, som så gerna
Fastän förvist smyger in i mitt hjerta,
Efter den bittraste smärta
Dyker du opp, som en glänsande stjerna.
Tröst ej ditt ljus mig dock sänder,
Aldrig min glädje tillbaka det bringar;
Mörkret, hvars djup mig omringar,
Lurar uppå mig, ehvart jag mig vänder.
Störtad i hafsdjupets böljor
Dör man ej straxt, fast man kämpar förgäfves,
Två gånger upp man ju häfves,
Förr’n man med strömmen till afgrunden följer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
