Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142,
bildningarne, växt i stor mängd omkring större delen af den
nuvarande Ostersjöbassinen, synnerligast i trakten mellan Danzig och
Memel, der de bildat vidsträckta urskogar, hvilka, vid sin senare
inträffade undergång, hufvudsakligen bidragit till de der så ymnigt
påträffade brunkolslagrens bildning. Under denna antediluvianska
period herrskade, som man vet, ett tropiskt klimat öfver hela
jordytan, och man antager att de stolta resliga furustammarne under
inflytande af denna hetta utsvettats sitt rika förråd af kåda (på
samma sätt som ännu i dag den ny-zeeländska Dammaratallen), :
hvilken kåda hastigt hårdnat dch i tjocka lager betäckt trädens
stammar och den omgifvande marken. Denna kådmassa hade dock
sannolikt i sitt ursprungliga tillstånd föga likhet med bernstenen;
det var först sedan den, under kanske tusentals år, varit
underkastad den atmosferiska luftens inflytande och blifvit kemiskt
förvandlad af dess syre, som den antog den af oss kända bernstenens form.
Många insekter, som fastnat i den till en början klibbiga kådan,
eller råkat komma in med i droppfallet, blefvo sålunda balsamerade
och förvarade, samt hafva tjenat vetenskapen till talande bevis
derpå, att då för tiden ej fanns någon olikhet i klimat, utan att
samma varma temperatur, och, i följd deraf, äfven samma slags djur
och växter funnos kringspridda öfver bela jorden. De insekter och
växter, hvilka den Europeiska bernstenen innehåller, likna nemligen
fullkomligt de» som man funnit i den mera sällsynta Amerikanska
bernstenen.
På detta sätt hade de vidsträckta barrskogarne vid Östersjöns
stränder — hvem vet i huru många årtusenden! — afsöndrat sin
kåda medan de skänkt sin skugga åt grotthyenor och lejon, Mega-,
therier, Mastodonter, Wppothcrier, Jätlesalamandrer och andra
vidunderliga representanter af en nu utdöd djurverld, hvars
skelet-ter ännu påträffas vid gräfningar i de undre jordlagren och utgöra
de lärdes förtjusning, de olärdes häpnad och förvåning. Men de
stolta urskogarnes tid var räknad — stunden kom — hafvet höjde
sig öfver sina bräddar, reste sig allt högre och vältrade, gradvis
stigande, sina skummande böljor öfver fastlandet; ödelade plötsligen
allt, begrof skogar och berg och kringslungade på Tysklands
slätter klippstycken, som det lösryckt från de Skandinaviska
urbergen. Samtidigt med denna förstörelse inträllade äfven den första
vinterkylan och isbildningen och försiggick lika plötsligt, såsom man
kan döma deraf, att man i höga norden, t. ex. i Siberien, funnit
djur och växter, af sådana arter, hvilka numera endast kunna lefva
i tropikerna, begrafna i is — de förra till och med så
fullkomligt bibehållna, att infödingarne förtärt deras kött. De måste såle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
