Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men än en vän hos blomman står,
Som glädes när den blida vär
Sin dagg, sitt solljus skänker henne —
Den rosen hade mödrar tvenne.
För vinterns frost, för sommarns brand
Hon skyddas så af vänlig hand
Och tacksam för den vård hon njuter
Sitt ljufva doft kring hemmet gjuter.
I fröjd och frid hon växer opp,
Men, ack, i halfutsprucken knopp
En mask sig döljer, på den tärer
Och sig utaf dess hjertblod närer.
Han gnager på dess späda blad
Och bäst hon blomstrar, frisk och glad.
Ses stängeln plötsligt vissna, vckna
Och knoppens skära färgprakt blekna.
Blad efter blad så faller af,
Tills uti mullen reds dess graf,
Och hemmet, ack, är tyst och öde,
Ty glädjen hvilar bland de döde.
Men masken, som så tyst och fort
Förödelse och sorg har gjort,
Snart till en stelnad puppa bytes,
Hvars skal af fjäriln slutligt brytes.
På liljehvita vingars par
Mot rymder blå den fjäriln far,
Och rosen, bleknad här på jorden,
Ar nu en himlens lilja vorden.
L. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
