- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tredje årgången. 1861 /
145

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145,

EN LITEN PLICKA.

Jag liar en liten Hicka i mitt hem, vid min härd; hon är icke
min, — jag ville hon vore det; — men hon är ändå min dagliga
glädje, och jag skulle önska att hvarje hein på jorden rådde om
en sådan liten flicka. Icke att jag anser en liten flicka som något
så särdeles rart — »ty sådana finnas så mångal» — eller en bit
bättre för hemmets trefnad och glädje än en god gumma med from
blick ocli vishetens ord på sina läppar (sådana det ej kan finnas
nog många); och jag vet en och annan liten flicka, som alls icke
gör hemmet trefligare, utan snarare tvertom, det vare nu hennes
eller hennes uppfostrans feil Men min lilla flicka — hon, som jag
ville vore min, är en motsats till den otrelliga. Ingen såg
henne någonsin sur eller ond eller tråkig, eller frågande jemt:
»hvad skall jag göra?» Hon tyckes vara född med en klar insigt
af hvad hon har att göra här i verlden. Det torde vara
derföre hennes ögon lysa så klara och pigga om morgonen,
derföre hon kläder sig så flinkt och fort, i stället för att, som
mången annan, sitta en halftimma gäspande med strumporna i
handen. Den lilla flickan har icke tid dermed, hon måste först hjelpa

sig sjelf och sedan mamma, lilla bror och–der står hon nu

färdig, tvättad och klädd och rödblommig som en rosenknopp; står
vid mammas knä och ber sin morgonbön, ber för »alla
menniskor|» Sedan skyndar hon till Hanna (pigan) för att hjelpa henne
att elda. Ty det är »så roligt att tända på stickorna,» och
stickorna tända sig bestämdt dubbelt så fort, när den lilla flickan
håller i dem. Så går hon mamma tillhanda vid kaflc-bordet, ställer
fram kopparna åt farmor, pappa och mamma och sätter fram
stolarna; hon vet precist hvar och huru allting skall stå, och hvar
pappa tycker om alt sitta. Sedan skall lilla bror passas på, så att
han inte blir vid dåligt humör straxt på morgonqvisten, för hvilket
ban har en stor böjelse. Men innan det hinner bryta ut står lilla
syster vid hans bädd och tar honom upp under moraler och
smeknamn, och då blir han straxt tyst. Och medan bon kläder på
honom under hvarjehanda förmaningar till strumpor och kängor och
andra plagg att »icke vara trillska, icke streta mot, icke vända sig
afviga, ty det hjelper ändå icke, de måste göra sin tjenst, de
må-Tidskr. för Hemmet. Årg. III. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1861/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free