Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147,
Dagens bästa stund är dock för den lilla flickan den, då hon
hvilar, men hvilar sittande i pappas knä, gungande i den stora
gungstolen och lyssnande till hans berättelser om främmande läuder
och folk, och om hvad goda menniskor der göra och lida för att hjelpa
sina likar. Då vidga sig stundom hennes ögon och fyllas af
tårar, som äfven ibland flöda öfver; men fadern känner konsten
att låta solen skina genom dem såsom den skiner i regnbågen på
molnhöljd grund.
Ibland är det den lilla Hickan, som skall berätta historier för
pappa (och hon liar ett belt förråd af sådana), eller får hon läsa
högt för honom ett litet stycke ur Tidskrift for hemmet. — Tänk
om hon en vacker dag finge läsa der om »en liten flicka!» — Sista
akten för aftonen är, att hon omtalar för deri gode fadren hvad
märkligf hon tänkt eller gjort under dagen, och då lättar sig
hennes lilla hjerta om hon begått något fel eller om hon har någon
hemlig önskan eller fruktan. När fadren förmanat eller tröstat
henne, då blir allt så ljust och godt i hennes själ. Men hon säger
honom ändå icke allt; en och annan hemlighet behåller hon qvar
för sig. Det medgifver hon, och det kan icke hjelpas. Men det
bekymrar honom icke mycket. Han vet att hans födelsedag snart
kommer, och då kommer nog den hemligheten fram.
Ibland förtror den lilla flickan pappa sina stora planer om hvad
hon tänker göra, nar hon blir stor, utom att sörja för honom och
mamma och farmor; — men »icke för lilla bror, ty ban skall ock
bli stor och lara alt sörja lör sig sjelf.» När hon blifvit stor ocb
ställt allt i ordning hemma, då skall hon gå ut till de der
främmande länderna och hjelpa dem, som der arbeta, att göra de
stackars hedningarne bättre ocb lyckligare, eller ock, likt Robinson Cru-
soe, odla ocb lyckliggöra någon okänd ö; när hon blir stor.....Jag
vill hålla tio mot ett, att när deri lilla flickan blir stor, myndig,
uemanciperad», allt hvad man vill, så blir hon ändå aldrig annat —
endast med vett och vilja och i större proportioner — än hvad
hon är nu; en god och glad sin nästas hjelpariuna och Guds
tjenarinna. Och annat och mer bör hon icke bli. Det bästa kan vara
godt nog!–Undrar väl någon ännu öfver, att jag önskar en
sådan liten Hicka åt hvarje hem på jorden?
Den lilla flickan har blott, ett [el; det är stort, jag medger det,
men det torde kunna hjelpas med tiden. Hon är målad;
lifslef-vande och mästerligt, det är sannt, af Ainélie Lindegren, men
målad ändå, och här beskrifven af Fr. IL
P. S. Min lilla flicka har just nyss fått efterföljande verser sig
tillsända från en — älskare, som vill vara okänd; men som hans lilla poem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
