Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146,
ste lyda,» o. s. v., sä bli alla de små plaggeti liksom helt villiga
och lilla bror vid allra hasta lynne. Dä förer hon honom ut i
salen att säga god morgon åt pappa och mamma, som sitta vid
kaffebordet, och lyfter honom upp sä alt han får kyssen och
sockerbiten, som lölja med den.
Nu skall lilla bror äla frukost. Han sitter på mattan, hon
bredvid honom, och pä pallen framför dem står en skål med
skorp-välling. Deri lilla systern blåser pä hvar sked, och smakar om
vällingen är lagom varm. Sedan heter det: »nu skola vi Öppna
munnen för skutan, så att den ej stannar utanför. Så der, nej,
bättre; eljest — nu pär detl Aj, nej det gick bredvid! Nå,
bättre lycka nästa gång!...»
Efter frukosten får lilla bror gå till dadda eller roa sig sjelf
med sina leksaker, ty syster skall sköta sin lexa. Hon vill icke
komma på skam, då bon skall läsa upp den för farmor, vill icke
se farmor runka på hufvudet, ja, möjligtvis, kasta en blick åt en
viss fruktansvärd vrå, som kallas »skamvrån»; men der har den
lilla flickan aldrig varit, och jag tror icke att hon nägonsin kan
komma dit,
Det var just samma lilla flicka, som vid examen i en
småbarnsskola, för ett par år sedan, då barnen på frågan: »hvad
gjorde Gud på den sjunde dagen: svarat: »Han hvilade,» höjde sin lilla
röst och tillade: »men Han var alls icke trött, utan Han gick i
kyrkan 1»
Nu är hon ett par år äldre än då och skulle icke nu talat så
barnsligt, men jag tror icke att hon nu heller kan tänka sig nägon
hvila, åtminstone icke någon hvilande njutning utan någon tyst
verksamhet med detsamma, om än blott med tankarna, för andra. Man
ser det på henne när hon sitter tyst, klär på sin docka eller
bläddrar småsjungande i en bok, man ser att bon funderar på nägot
litet englaputs, ty hon ser på en gång så god och så skälmsk ut.
Men då mamma behöfver hennes hjelp i hushållet, flyger hon upp
likt en fogel och är straxt till hands. »Får jag ej hjelpa? får jag
ej bära det eller det? Det är icke lör tungtl... Nej, visst ickel ...
Jag är stark, mycket stark I Jag bär ju lilla bror och blir alls icke
trött!» Hon tycker om att kallas »beskäftig-Martha»; och det
namnet förtjenar hon bela dagen igenom, ända till aftonstunden, då hon
sofver lilla bror, sjungande med sin klara barnröst den förnumstiga
visan, som nog söft många af oss i vaggan, vi, män och qvinnor af
Svea land:
»Ekorren gick på ängen och slog
Med sina fyra små drängar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
