- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tredje årgången. 1861 /
152

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152,

bevittnade dock en sorg, sä dampad och så djup, att den kiindes
och delades af hvarje hjerta, som klappade derinne. En blick af
outsäglig smärta fästade den arma modren för sisla gången på de
kära anletsdragen, då hon böjde sig ned för att trycka ännu en
varm kyss på de stelnade lapparne, och det beklämda hjertat gaf
endast sin saknad luft i dessa ord: »ack, jag får då aldrig, aldrig
mer se henne här på jorden!»

Locket påspikades, den lilla kistan bortbärs och sattes på
vagnen, som skulle bortföra den, och åtföljdes till grafven af de
närvarande herrarne. Vi stannade än en stund hos den sörjande
modren; hennes förkrossade hjerta led mest af tanken på mannens
sorg, då ban vid hemkomsten skulle finna en plats tom i hemmet
och förgäfves fråga efter sin ögonsten. »Ack, jag bad så varmt i
natt, att ban skulle återkomma, innan hon gått bort, bort för
alltid,» suckade hon.

\ i försökte ej att trösta henne, men vi greto med henne.
Då inkom en af gossarne med utropet: »Pappa är hemma!»

Vi sågo en manlig gestalt stiga uppför trappan; den så bittert
]iröfvade qvinnan skyndade med vacklande steg emot honom, sjönk
till hans bröst, hviskade snyftande några afbrutna ord, den starke
mannen darrade och slöt den dignande hustrun i sina armar.

Grannlagenheten förbjöd oss att dröja längre och vi aflägsnade
oss, men aldrig skall hågkomsten af denna enkla begrafning, så
fattig, jemförd med den ståt och de ceremonier, hvarmed vi
omgifva dylika sorgetillfället), men rik på sann och djup känsla,
utplånas ur milt minne.

L. S.

ETT BESÖK I STATENS SEMINARIUM FÖR BILDANDE
AF LÄRARINNOR.

Ehuru personligen okända för föreståndarinnan och saknande alla
andra rekommendationer än den af ett varmt intresse för den vackra
stiftelsen, infunno vi oss för några dagar sedan vid porten till Statens
Lärarinne-Seminarium i Stockholm (öfra Bangränden N:o 1), der vi
klappade på och efter några ögonblick beredvilligt insläpptes. Under
känslor af glädje och tillfredsställelse vid tanken på de många, för hvilka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1861/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free