Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163,
följd af börd eller samhällsställning, nödgad alt framsläpa sitt lif,
utan hvad som i dagligt tal och för alla bildade klasser gäller såsom
Verlden; i hvars hvirfvel de hemlösa, de tanklösa, de fålänga och
nö-jesälskande företrädesvis indragas, och hvars talrikaste befolkning
utgöres af dem, som icke ega något annat mål i lifvet än alt, lånt
bien que mal, knulla sig fram i »verlden», samt af dem, som i
denna verld aldrig egt något annat intresse än sitt eget högt älskade jag.
En qvinna i denna mening verldslig, kan i visst fall ställas på
allra lägsta trappsteget, af qvinlighetens skala, emedan
medelpunkten för hela hennes tillvaro obestridligen är hon sjelf. Du märker
det, innan du ännu i fem minuter varit i hennes sällskap; du
märker det på hennes ämabla väsende, som så skickligt härmar en
allmän välvilja, genom att vara sig fullkomligt lilit med alla —
d. v. s. alla, med hvilka det lönar mödan att anse sig bekant; på
det lilliga intresse, hvarmed hon framställer tjogtals artiga eller
vänliga frågor, hvarpå hon aldrig inväntar svaret. Du märker det på
din egen instinktmessiga öfvertygelse, att hennes tankar, allt under
det hon fortsätter ett angenämt samtal eller med smickrande
uppmärksamhet lyssnar till dina vältaliga ord, ständigt äro på språng
för att uppfånga allt hvad som säges eller tilldrar sig i rummet —
n.b. så vidt det rör henne. Hvad dig sjelf beträllar, kan du
vara fullkomligt öfvertygad, att du, från det ögonblick du
försvunnit ur hennes åsyni eller upphört att bidraga till hennes nöje eller
beqvämlighet, halkat henne ur minnet så fullkomligt, som om du
öfvergått till en annan sfer. Ilennes egen sfer kan ej inrymma dig,
ty, ehuru den synes vidsträckt, finnes den i verkligheten icke till:
den är endast reflexen af jemnt så mycket utaf den yttre verlden,
som kan upptagas af den lilla droppe ej öfver sig klart vatten,
som utgör denna qvinnas själ.
Utös dock ej din harm på den arma, hon är lika mycket att
beklaga som att klandra. R|if ej utom dig vid att böra henne, med
den henne så egna, ljufva och lågmälda tonen, prata känsla alnvis,
medan du vet, alt hon i enrum dagligen och stundligen grälar på
sin omgifning, hvars enda fridfulla timmar äro de, då hon, prydligt
utsirad, går alt smycka sällskapslifvet med sin närvaro. Skratta
icke, då hon kritiserar taflor och råkar i extas öfver poemer, hvilka
du är öfvertygad, att hon hvarken sett eller läst, eller, om hon
gjort det, ej kunnat fatta mer än din kält fattar Shakspeare.
Förakta henne icke, ty hon har måhända icke alltid varit sådan; du
känner ej hvad som gjort henne till hvad hon är, och — du har ej
ännu sett hennes slut.
Det linnes en annan klass nf verldsdamer, hvilka i min tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
