Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162,
dande inflytandet och den styrande makten inom hemmets
begränsade monarki.
Att vara en Verldsdame innebär således, om också ej något
egentligen orätt eller klandervärdt, dock ett icke naturligt och
således icke lyckligt tillstånd. Åsidosättande alla sentimentala utrop
öfver tomheten af ett dylikt lif, och belt och hållet förbigående den
religiösa åsigten deraf, tror jag de flesta menniskor skola medgifva,
alt ingen qvinna, som lefvat endast och allenast i och för verlden,
någonsin varit eller kunnat vara lycklig, — det vill säga enligt den
definition af sällheten, som antager densamma bestå uti högsta
möjliga utveckling af våra bästa själsförmögenheter samt dessas
användning i rikaste möjliga måtto. Hvarje annat slag af sällhet, antingen
beroende af yttre gynnsamma omständigheter eller tryggt hvilande
på den negativa grunden af ett uteblifvet ondt, måste vi anses ega
gemensamt med ostran; ja, denna lugna, karaktersfasta och
oförargliga mollusk innehar troligen i långt högre grad än vi detta
slags passiva lycka.
Om vi således antaga, att verldsdamen icke är lycklig — att,
om hon det varit, hon sannolikt aldrig blifvit hvad hon är—anser
jag icke behöfligt att till ett afskräckande exempel spika upp henne,
likt en stackars utmålad skata, öfver sällskapslifvet» ladudörr, kring
hvilken trippande kråmar sig en otalig mängd andra fjäderfän, fullt
ut så lumpna och på långt när ej så behagliga. Ty verldsdamen
— det vill säga den högsta och bästa typen af hennes klass —
är på sitt sätt obeskrifligt intagande; hon bär c2 merveille den vackra
mask, som säges vara »den hyllning, lasten eg nar dygden;» och
som en lyckad imitation alltid förutsätter en viss bekantskap med
originalet, bar hon nog en gång uppriktigt trott på många af de
sköna principer och känslor, hon nu så skickligt härmar — på
dygd, försakelse, sanning, kärlek, vänskap, heder och trohet. Det
är med henne som med vissa slags pressade bronzornamenter, hon
synes vara en beundransvärd imitation af älsta qvinlighet — ända
tills man råkar få se henne från afvigsidan.
Verldsdamen är sällan en helt ung qvinna. Det är klart att
så icke kan vara. För unga menniskor är verlden alltid ett
paradis — dårarnes paradis, på hvilket de obetingadt tro: det är först
när de upptäckt all dess falskhet, som de kunna tillegna sig den-
-samma. Då hafva de likväl redan upphört att vara dårar: del
fordras alltid en viss grad af slughet att kunna vinna någon slags
framgång i verlden.
Med »verlden» menar jag nu icke uteslutande den aristokratiska
fåfängans marknad, der mången, med eller utan skäl, anser sig, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
