Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165,
duken återgifva den menskliga gestalten utan ringaste kunskap om
anatomien. Fullkomligt okunnig om beskaffenheten af den
grundval, på hvilken det förfinade sällskapslifvet rör sig, ses hon
ständigt sila mygg och svälja kameler, så väl hvad fasoner som
principer beträffar. Hos henne har en sökt amabilitet tagit den sanna,
från hjertat gående, älskvärdhetens plats; några granna bjudningar
gälla i hennes ögon för gästfrihet; etiketteti blir henne ett surrogat
för den ädla, medfödda värdigheten. Konvenansen, hvilken först
då får något värde, när den är ett offer, hemburet af ett godt,
ädelt oeh menniskoälskande hjerta, är för denna olyckliga qvinna
sjelfva det jernhårda altare, vid hvilket hon otfrar sin egen och
sin omgifnings bela trefnad.
Huru ofta höra vi ej de stående fraserna: — »Hvad skall
verlden säga?» »Kanske voro det rättast, men vi lefva ju i stora
verlden.» »En from själ — men fullkomligt okunnig om verlden.»
Det torde ej vara ur vägen att stanna ett ögonblick och betänka
hvaruti denna »verld» egentligen består, hvilken 6å mången qvinna
tyckes på samma gång så rastlöst efterjaga och så ytterligt frukta.
Icke den moraliska verlden, som dömer deras synder — ackl
ofta med blott alltför kortsynt och ojemnt afvägd dom — ulan den
modets ständigt vexlande verld, som bestämmer öfver valet af
deras kläder, bohag och hus, öfver deras sätt att lefva, tala, handla
och lida. Plocka sönder den bit för bit och se till — hvad är den?
Ingenting annat iàn en sväfvande atmosfer af högst vanligt folk,
omgifvande vissa kretsar af något mindre vanligt folk, hvilkas centrum
merendels utgöres af en enda afgjordt ovanlig person, hvilken med
kraften af sin vilja, sin ställning, sin intelligens eller sin karakter,
eller ock medelst någon påtaglig storhet af antingen dygd eller last,
synes stå framom mängden och beherrska densamma enligt sitt eget
individuella behag. Alla de öfriga äro, såsom jag redan sagt,
ingenting annat än en dunstkrcts af nollor, hvilken när som helst
låter skingra sig — man ser sådant dagligen — af en enda
beslutsam arm af vanligt kött och blod. Och likväl tvingar sig den så
kallade verldsdamen att der sitta stilla och qväfvas samt vågar,
kufvad af dess förtryck, hvarken kläda sig efter sin smak, handla
efter sin åsigt om det rätta, lefva naturligt eller stundom ens
hederligt.’ Ty sätter hon sig icke hellre i skuld för en ny hatt, än
hon nyttjar en gammal af förlegadt mode? Låter hon icke sin
familj i veckor lefva blott, på sill och potatis, för att kunna ge en
rätt lysande bal? Förser hon icke sitt hus med kostbart möblerade
salonger och emottagningsrum, medan hon stufvar undan familjen
hur som helst i kalla och otrelliga kyffen, samt lemnar sina tjenare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
