- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tredje årgången. 1861 /
167

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167,

Under det mellanliggande stadiet, eller äktenskapet, äro vi ännu
■värre deran, emedan »Verldens» jernhand då förtrycker oss under
en tid och under förhållanden, som göra att vi som bittrast känna
dess förkrossande tyngd.

»Anser du», frågade mig en dag en ung dame, »att Carl och
jag kunna gifta och bosätta oss på mindre än sextusen rdr: om året?»

»Nej, visst icke, min vän; ni måste ju vid er bosättning taga
så många andras tycke och smak i beräkning utom er egen. Huru
kunde t. ex. era bekanta försona sig med att se simpla
merinos-gardiner i ert förmak i stället för de af blått och hvitt
sidendamast, som ni talade om häromdagen! Och huru skulle ni utan
minst trenne domestiker och kanske äfven lakej kunna gifva de
förtjusande små middagar, hvilka ni sagt vara oundvikliga för
personer af er ställning. Ja, om ni endast hos andra lefde med i
verlden så som hittills, skulle hälften af Carls årliga inkomst åtgå
till toiletter, equipager och cigarrer. Nej, jag kan på intet sätt
tillråda er båda att gilta er på mindre än 6000 rdr om året.»

Den unga flickan såg upp likasom tviflande, huruvida jag talat
på skämt eller allvar, och hennes trolofvade gaf luft åt en suck af
otålighet. Jag tänkte — »stackars barn!» ty de voro verkligt
fästade vid hvarandra, och det fanns intet rimligt skäl i verlden,
hvarför de icke skulle kunnat gifta .sig. Iluru många hundrade
unga menniskor förslösa ej på detta sätt de bästa åren af sitt lif,
sin ungdoms ljufvaste förhoppningar, kärlek, hem, verksamhet, och
Gud allena vet hvad mera, — och för hvad? För supéer, granna
kläder, hvita handskar och sidendamast-gardiner 1

Och likväl skulle en verldsdame hafva förklarat, att det unga
paret gjorde ganska rätt. Om de gift sig och sedermera fört det
stilla och indragna lefnadssätt, som allena hade öfverensstämt med
deras begränsade medel och starka sjelfständighetskänsla, måste
de ofelbarligen hafva sjunkit i verldens ögon, glidit undan sin
naturliga umgängeskrets, för att begynna sitt äktenskapliga lif —
såsom deras föräldrar måhända gjort — stilla och tarfligt. Ehuru
med föga fara för verklig nöd, skulle de ha nödgats försaka
mycket öfverflöd samt lära och öfva åtskillig slags huslig sparsamhet,
hvarom hittills säkerligen hvarken ban eller hon drömt; och dock
skulle kärleken snart lärt dem, såsom den lär alla okunniga. De
skulle tvifvelsutan nödgats lefva, åtminstone några få år i början
af sitt äktenskap, icke för stora verlden, utan blott för sig sjelfva
och sina allra närmaste.

Och lemnade åt sig sjelfva, skulle troligen de unga tu vågat
försöket, ty folk som äro förälskade, och i synnerhet unge, föräl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1861/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free