Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169,
intressen och njutningar samt lefva ett rent, ett gladt och gagnande
lif. Så kunna äfven någre män — men få — ack otroligt få!
Knappast finnes någon sorgligare syn, än den af en ung man,
närmande sig medelåldern och framlefvande år efter år utan hem
eller nära anhöriga, samt med en inkomst just nätt och jemnt
tillräcklig att underhålla honom i den ställning, som han inbillar sig
vara pligtig att intaga i verlden, och att förse honom med den mängd
små lyxartiklar — såsom cigarrer för många hundra rdr årligen
etc. — hvilka blifvit honom oundgängliga. Likt de flesta af sina
medmenniskor är han tillgänglig nog för den olyckliga svagheten att
dä och då blifva kär; men vanligen lyckas ban att qväfva den
ömma böjelsen, innan den ännu fått rätt lif, väl vetande, att det för
honom vore lika fåfängt att begära en flicka bland sin egen
umgängeskrets till äkta, som att söka locka planeten Venus bort från
sitt gyldene hem i vestern ned till hans mörka, otrefliga
ungkarlsboning, der han framlefver sin tid, bedragen af sin tvätterska och
tyranniserad af sin städerska. Då och då utträder ban kanske i
strålande festdrägt från detta soi disanl hem, för att biträda vid
någon ung skönhets bröllop, der hans hjerta säger honom, att ban
en gång kunnat vara den lyckliga brudgummen, om ej lians
förlängda tystnad drifvit henne alt af ren förtviflan (en mycket dum
för-tvidan, det måste dock medges) gå och sälja sig till den der gamle
narren, som nu närmar sig brudpallen, samt invigt henne att
blifva, hvad hon redan i det närmaste är, en narrs värdiga maka —
en verldslig qvinna. Och ban — huru högt bör ej, efter dylika
eller snarlika erfareiihetsrön, hans ideal för äkta qvinlighet stegras!
Med hvilket djup af sann känsla bör ban ej upprepa den sedvanliga
skålen för brudtärnorna — dessa »i lust och nöd, i lif och död
älskande, försakande och tröstande englar», som fnittra så tanklöst
omkring honom, och hvilka förtjusande små oskulder vid
hemkomsten förklara: »hvad den notarien eller assessorn, löjtnanten eller
kaptenen, är för en hygglig och älskvärd ung man — besynnerligt
att han icke gifter sig!» Men den ifrågavarande älskvärde unge
mannen (som redan börjar bli till åren) går i menniskofiendtlig
sinnesstämning hem till sig, till sin bok — sin cicarr eller — ban
vet sjelf bäst hvart. Under småningom fortsatt erfarenhet af detta
slag kommer ban vid 40 år till deri öfvertygelsen, att giftermål är
det största narrspel i verlden och tröstar sig ined tron, att en
dygdig, högsinnad och oegennyttig qvinna, om hon inalles funnits till,
varit ett rent underverk, som numera ej uppenbarar sig för
dödligas ögon. Bekräftande denna tro med en otålig fnysning — halft
suck, halft hånskratt — klär han sig och går på operan eller på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
