Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170,
balün, eller kastar sig på sofTan i sällskap med en fransysk roman,
samt slutar med att verkligen anse oss qvinnor vara — sådana
man der målat oss.
Gode Gud! — utropet är för uppriktigt menadt, för att här
vara profant — om detta sakernas skick är sant, och det är så —
jag har här endast lätt vidrört den öfversta ytan af denna omätliga
och fruktansvärda sanning —- hvart skall det taga vägen med
kommande generationer? hvad skall det bli af alla de ofödda millioner,
som en gång skola växa upp till våra män och qvinnor? De
möjliga följderna blott ur praktisk synpunkt, för att icke tala om den
moraliska, äro allt för fruktansvärda, för att man ej skulle häpna
vid att tänka sig dem.
Men kunna de ej afvärjas? Kunna vi icke — efter det så
är, att makten i verlden hörer männen till, men inflytandet
qvinnorna — kunna vi ej uppföda våra döttrar till mera gagn och
mindre sken, till mindre beroende af rikedom och öfverflöd? Kunna
vi ej från barndomen öfvertyga dem, att arbeta är bättre än njuta,
att sjelfva nöjet aldrig är så ljuft, som när det med arbete
förvärf-vats? Kunna vi ej inpregla hos dem, lika godt hvad samhällsklass
de tillhöra, principer af sanning och välvilja, enkelhet i smak och
afsky för lyx, och, då dessa principer slagit fast rot, tryggt
förbida, att de skola slå ut i blomma, ehvad öde än må vänta den
unga flickan? Vi skulle ej då bli vittne till så mycken ångestfull
tröstlöshet vid dödsbäddar, der sörjande döttrar lemnas hjelplösa
och utan skydd i verlden, eller till så bitter blygsel och harm, då
ett ungt tanklöst par, som gill sig på litet, kastar sig in i skulder,
elände och förnedring, hvarur ingen med bästa vilja kan belt och
hållet hjelpa dem.
Icke destomindre — och jag vågar framställa detta påstående
utan fruktan för att kyrkorna skola stormas af hvarje underårig
tok, som finner för godt att rusa blindvis åstad att gifta sig,
»På cirka ingenting om året
Och ganska ovisst om ban får’et.»
— icke destomindre, sade jag, om man ser lifvet i stort och tror
att det består icke i hvad vi ega, men i vår förmåga att njuta
deraf; om man besinnar, att det eger alt bjuda hvad som är högre
och ädlare än beqvämlighet, öfverflöd och frihet för omsorger —
ja, än blotta tillvaron sjelf, så skall ntan tvifvelsutan inse, att icke
don,Quixotism, men väl sundt förnuft ock kristlig förnöjsamhet
dikterat den djupa och innerliga öfvertygelse vi här velat uttala —
öfvertygelsen, att sann kärlek är lyckligare än utvärtes prål, och
arbete bättre än lättja; att dygden öfverväger det obestämda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
