Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171,
sväfvande begreppet »comme il fautn, samt att äfven det minsta,
lycikliga hem är långt att föredraga framför stora verldens kretsar.
Och likväl, huru otaliga personer— och deribland, det grämer
mig att tillstå det, icke få qvinnor — offra ej åt denna Moloch
allt.. Det ligger en sällsam trollkraft, svår alt förklara, men
omöjlig att förneka, i denna ömkliga Elcusinia, denna blinda tillbedjan
af en sjelfskapad Gud. Hvem känner ej historien om den gamla
visia geten, som skildrade för sin kära dotter det förskräckliga
odjuret., leoparden, såsom den vidunderligaste förening af grymhet och
fullhet, så att den unga killingen, när hon såg ett vackert djur med
gläinsande, fläckig luid och behagliga rörelser, under oskyldiga lekar
niDid sin egen svans, springa omkring i skuggan af skogen,
omöjli-geni kunde igenkänna den farliga fiende, man afmålat för henne,
utam öfverraskad och full af beundran närmar sig och inom kort
fa|ber elt beklagansvärd! öller för det vackra djurets roflystnad? Månne
ej imången mor gjorde väl alt lägga denna gamla fabel på hjertat?
Ja, verlden är tvifvelsutan på sitt sätt behaglig. Hänförande
är iden unga flickans första uppträdande inom sällskapslifvet, då hon,
tjusiande och tjusad, iklädt sig sin bästa paryr och sitt vackraste
ut-seeinde, i hopp att dermed intaga alla i allmänhet, eller ännu oftare,
stac:kars toka, någon isynnerhet. Och längre fram, då dryckens
försita trollkraft förflugit och den berusar mera än lifvar, är den
änniu visst icke den giftbägare, som de stränge moralisterna vilja
korrnma oss att tro. Den bar lått en viss narcotisk verkan, och
den unga qvinnan börjar, ehuru hon sjelf nästan blyges derför,
an-vänida den som sådan; likt alla opiater lemnar den en bitter
eftersmak. Men — hvad mera?
Då och då undrar väl den unga damen under »tröga» supéer
och ledsamma förmiddagsbesök, om lönen motsvarar mödan, om ej
de angenäma kretsar, bland hvilka hon umgås, hafva rätt
innerligen tråkigt tillsammans (om det blott ginge an att erkänna det);
hon undrar, om ej en handfull af sunda förnuftets salt skulle
bekomma sällskapslifvet bättre än skocktals tomma ceremonier; om
ej ett uns hjertegodhet, takt och omtanke för andra skulle uppväga
hela skeppslaster af förtyngande etikett. Och kanske begynner hon
sätta i verkställighet delta sitt stora, nya, originella system, hvaraf
hvarje ung själ tror sig vara den första uppfinnaren,
»Likt den som i en liten slup
Det stora skepp vill hala ut.»
Högst sannolikt misslyckas hon, ömkligen, bittert, ohjelpligt; blir
endast misstydd och beledd samt beslutar att aldrig mera lägga två
slrån i kors lör alt ombilda verlden — elt måhända klokt beslut;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
