Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199,
serligen icke: hvarken sinnenas lägre njutningar, såsom läcker spis,
starka viner, svällande divaner, eller det mera förfinade nöje, en
skön musik, vackra taflor eller intagande naturscenerier skänka;
icke heller poesiens ljufva behag, icke heller den stoltare
tillfredsställelsen af intellektuelt arbete. Alla dessa njutningar återstudsa
ofta mot likgiltigheten hos förslöade eller öfvermättade sinnen och
plåga rent af ett öfverretadt nervsystem- Helsa är — om icke
synonym med »ett roligt lif» — dock ett af de första och
nödvändigaste vilkoren derför.
Och icke endast för »ett roligt lif», men ofta äfven för ett
nyttigt och verksamt. Huru många sociala missförhållanden och
samhällsolyckor, som kunna tillskrifvas en rubbning i deras hjerna
eller nervsystem, hvilka under olika tider ledt verldshàndelserna,
skola vi måhända aldrig kunna beräkna, förr än det paradis,
derifrån allt sådant är bannlyst, blifvit oss återskänkt; men hvad vi
med visshet veta är, att en stor del af våra samhällsbrister och
sociala olyckor härleda sig just från sådant. Att bibehålla den
friskhet till kropp och själ, som gör oss i hvarje ögonblick lika
skickliga till arbete som emottagliga för nöje — att bevara okränkt den
friska, medvetna förnimmelse af lif, som gör det till en fröjd att
blott andas — den lifgifvande känsla af sjelfmedveten förmåga, som
gör arbetet till ett nöje och i sig innebär det säkraste löftet om
framgång — se der ett problem, som vi alla skulle vara glada att
kunna lösa. Utan att gå så långt som den läkare, hvilken påstod,
att menniskans åsigter i theologi bero på tillståndet af hennes
lefver, veta vi dock ganska väl huru våra känslor vexla med vårt
helsoskick, huru bedröflig verlden förefaller oss under ett anfall af
indigestion och hvilken mängd olyckor, som försvinna, likt vålnader
vid dagens inbrott, då den upproriska magen åter blifvit bragt till
lydnad. Äfven ur pekuniär synpunkt torde ämnet förtjena
uppmärksamhet. Att alltid, som man säger, vara i sitt esse, skulle
för de flesta män vara synonymt med en betydlig tillökning af
deras inkomster: arbetet skulle gå dubbelt fortare, tvister och
krångel bli dubbelt sällsyntare. Jag har med säkerhet hört påstås, att
lagens handhafvare hafva fullt ut lika högt intresse af
menniskoslägtets sjuklighet, som läkarne.
Men det tyckes vara med helsan som med dygden — det är
lättare att beundra, än alt tillegna sig den. Är ej i sjelfva verket
helsan för kroppen detsamma soin dygden för själen, fordrande,
likasom den, vidmakthållandet af ett system af stränga reglor, ett
lif af den samvetsgrannaste pligtmessighet? Nej I Helsans
bibehållande ålägger in a dylika uppoffringar, kan i sjelfva verket ej kö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
