Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
låda de båda tragedierna »Judith» och »Cleopatra», hvilka, i trots
af deras poetiska förjenster och af ett mästerligt utförande af
Rachel och andra den fransyska scenens yppersta artister, icke
förmådde hålla sig uppe.
Men Madame de Girardin lät icke afskräcka sig af dessa
motgångar och synes föresatt sig att visa det hon äfven inom detta
fält skulle kunna lyckas — och hon hade rätt. Den lilla
enakts-komedien: »C’est la faule du Mari» rönte redan ett långt bättre
emottagande af publiken än de förra försöken i större skala, och
längre fram vann komedien Lady Tartuffe en afgjord framgång.
Vid samma tid utkommo de tvenne novellerna Marguerite ou les
deux Amours, samt 11 ne faut pas jouer avec la douteur, hvilka
räknas bland de bästa af hennes pennas alster. 1854 vann den på
prosa skrifna komedien La joie fait peur*) med storm parisarnes
bifall och höjde med ens sin författarinna till en af dagens mest
omtyckta sceniska skriftställare, en upphöjelse, som ytterligare
betryggades genom framgången af »le Chapeau de Vhorloger, ett
lustspel i en akt, hvilket lika originelt som humoristiskt, otaliga
aftnar underhållit de glada parisarnes skrattlystnad.
Madame de Girardin stod nu på höjden af sitt rykte och sin
författare-talent, hvilken under de tjugo föregående åren kan sägas
hafva varit i ett jemnt stigande och hvilken nu först rättfärdigat
de höga förhoppningar, som hennes svagare ungdomsförsök ingifvit
hennes vänner. Men låtom oss ett ögonblick lemna henne på denna
höga litterära ståndpunkt, för att kasta en blick tillbaka på hennes
enskilda öde och se till om den unga flickan som, under
inflytelsen af någon ungdomlig sorg, betraktad måhända genom den
poetiska inbillningens förstoringsglas, sjungit:
O! det är en bitter njutning
För en slaf, at nöjet såld.
") Om denna pjes berättas följande anekdot:
»Vid en af de första, med jubel helsade representationerna af komedien La
joie fait peur, gjorde Eugene Scribe en reelamation, påstående att det med så mycken
framgång gifna stycket, ej var annat än en imitation af en af hans äldre vaude.
viller, benämnd Theobald. Han tog saken mycket allvarligt och hotade till och
med att draga sin talan inför theaterkommitéen.
Madame de Girardin gjorde ingenting för att försvara sig, utan åtnöjde sig
med att endast göra Mr. Scribe en present af 4 små volymer, utkomna 1828 hos
en förläggare i Paris. Han behöfde endast öppna dessa böcker för att nödgas
erkänna sig slagen. De 4 volymerna innehöllo en roman under titeln »Theobald,
piiode de la guerre de Russie, par Madame Sophie Gay.»
Mr. Scribe hade sjelf hemtat ämnet och karaktererna för sin vaudeville ur ett
arbete af Madame de Girardin! mor, utan att dock hafva erkänt detta »jelftagna lån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
