Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
/rihet huru hafven j kunnat förgäta den dyrbaraste — Tankens
frihet! — — — — — — — — — — — — —
Af dessa få utdrag kan läsaren måhända göra sig en svag
föreställning om stilen och framställnings-sättet, men man måste läsa
hrefsamlingen i dess helhet för att kunna bedöma dess högre
förtjenster ocb göra sig ett begrepp om det oförnekliga inflytande, den
utöfvade på sin tid. En recencent säger i företalet till en af de
senare upplagorna:
»Den andeliga sjelfständighet» är en höjd, hvarifrån man
skådar klart och vidt omkring sig; beviset härpå är, af t tes Lcttres
Parisiennes med beundransvärd skarpsynthet redan 1847 förutsågo
och varnade för 1848 års händelser. Dessa bref uttala opartisk1
sanningen till alla och om allt: till den, som faller ocb den, som:
stiger; till den, som strider, som går under eller som segrar
till rojalisterne, hvilkas förblindelse jagade rojalismen till dess
undergång och till republikanerne, hvilka, döfva för alla varningar, drogo
förderfvet öfver republiken. Men en tid kom, då dylika sanningar
ej mera fingo högt uttalas och från den stund friheten icke mera
var en rättighet ja, knappt mera tolererades, bannlyste sig le
Vicomte de Launay sjelfmant från la Presse och dömde sig frivilligt
till tystnad.»
Sjelf förklarar Madame de Girardin, i företalet till den första
aftryckta upplagan af pariserbrefven, sin tystnad med följande ord:
»Der ingen frihet mera finns för partierna, der finns den icke
heller emot dem. Der censuren tillvällat sig all makt, der har
sjelfva löjet förlorat sin rätt. För dagens historia, som skämtar
och förgår — för den lefvande historien — återstår dä ingenting
annat än alt tystna, för alt lemna ordet åt tidens historia, som
dömer och står orubblig qvar.»
Såsom dramatisk författare uppträdde Madame de Girardin
först 1839 med en femaktskomedi på vers LEcole des
Journali-stes,’ enhälligt antagen till uppförande af den granntyckta kommité,
som bestämde repertoiren för Théatre Frangais. Ehuru elegant
och fulländad till stilen vann denna komedi dock på scenen ej den
framgång’ man väntat. Det påstås, att Mr de Girardin med oblidt
öga ansåg sin hustrus skriftställarförmåga, ogerna lyssnade till hennes
beröm, samt att ban nu i hemlighet medverkat till det mindre
gynnsamma emottagande, hennes första dramatiska försök rönte. På
hvad bevis man grundar detta påstående känna vi icke, men säkert
är att man dessförutan väl kan spåra en orsak till misslyckandet i
styckets bristande dramatiska lif — en brist som äfven lärer vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
