Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
rubbat hennes lifs, men icke hennes själs lugn. — Hon bar allt med
mod och undergifvenhet — till och med landsflykten........»
Läsaren finner att det frikostiga ödet skänkt den »bittra
njutningen» i rägadt mått; och att till »den egna smärtan» sällat sig
äfven makens och vännernas. Men öfverdådig nog att en gång
likasom hafva frammanat smärtan, var bon nu för stolt att skjuta
kalken ifrån sig.
Hon arbetade hädanefter ej mera för nöjet, för äran, för
konsten allena — utan för brödet. Och hon var stolt öfver att kunna
undvara öfverdödet och hafva nog af sitt eget arbete.
Arbetet medförde också en dubbel belöning, ty det var icke
allenast tillräckligt för hennes materiella underhåll, det bidrog äfven
att uppehålla hennes mod och stärka hennes krafter i kampen med
motgången. Vi föreställa oss att det var vid denna tid, i någon
stund af öfverhängande bekymmer och ångest, som hon erfor, på
samma gång hon så vackert skildrade, den tröst, poesien skänker
sina trogna idkare, i det lilla vackra stycket, hon benämnt:
Sktalrten. *)
Du, som min hemlighet vet, rädda mig du, o, min harpa!
Säg, huru skalden förmår, fastän för smärtan ett rof,
Dana med lekande hand tusende leende lögner,
Framtrolla verldar af ljus, sjunga om kärlek och hopp;
Säg hur hans svärmande själ, på lifvets glädje bedragen,
Söker i dikten sin tröst hemtar af sängen sin ro
Och kur han: lyra, som höjt jublande hymner för glädjen,
Tomr dock än eger qvar för det för doldaste qval!
Säg det dt hopen, som lyss till hans sublima förtviflan,
Offret beundrande högt, som blott förbarmande kraft;
Säg del åt dåren, som ler och som ej mäktar begripa
Att utaf smärtans musik bildas sä ljuf harmoni.
Så, utaf jägarens lod hj er t lös t beröfvad sin maka.
Örnen i bergsklyftans djup sträcker sin vinge till flygt,
Stiger från jordkretsen upp högt mot den strålande rymden,
’) Vid närmare efterforskningar] hafva vi funnit, att efterföljande poem
egentligen är ett utdrag af ett längre stycke, kalladt »Ma réponse», och hvilket,
skrifvet redan 1828 i Paris, innehåller ett försvar för förebråelsen att vara otillgänglig
för kärlekens makt samt en vederläggning af påståendet, att skaldens känslor, hanB
glädje, likasom hans förtviflan, äro till blott tör att smycka hans dikter med
sublima färger,
»Que pour se cotiselcr il attend que le monde
Applaudisse atix accentt de sa douleur féconde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
