Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
och lycka. Så tyckte visst också unge M:r Pagan, ty han såg
mer på sin täcka reskamrat än på häst och tyglar. Emellertid
gick det raskt framåt. *
»Vet du,» fortfor Cicely, »att allt har gått underbart bra och
lätt för oss. Först att jag fick Minerva att åtaga sig att gå med
brefvet till Daddy Joe, sedan att han träffade dig och att du ej
hade några hinder just i dag» — —
»Ej en gång att kurtisera Jemima,» afbröt älskaren skämtsamt.
»Fy då, tala ej om henne — jag bryr mig ej om henne och
hennes konster nu,» sade den rodnande sköna med en varm blick.
»Men hvad var det vi talade om? Jo, det är sant, det var om
min flykt. Så for Pappa i går och tog både Bill och Bob med
sig, och de andra bröderna gingo ut i skogen tidigt i morse.
Mamma höll på att räkna kläder och det var ingen, som gaf akt på
mig mer än Sally; hon ville ej släppa mig ur sigte förr än
Mamma ropade henne att komma och hjelpa sig — tänk om Mamma
hade ropat mig — då lade jag i största hast ihop några saker i
ett knyte och skyndade ut.»
»Ja, ser du, min dyraste, att Himlen sjelf beskyddar oss, ty
kunde vi väl önska oss ett herrligare väder för vår färd. Nå, än
Minerva, visste hon af din flykt?»
»Jag vet ej rätt, men hon har varit mycket besynnerlig flera
dagar. Hon har gråtit, fallit mig om halsen och bedt mig ej göra
något, som skulle göra Pappa ursinnig. Mamma sorg och som jag
skulle komma att ångra. »Ack, Miss Sissy,» har hon flera gånger
sagt, »betänk väl hvad ni gör 1 Kom ihåg att det står i Bibeln
’Du skall hedra din fader och din moder.’ Barn, barn, akta er.»
Ibland bar hon tyckts bevaka mina steg, men nu var hon också
lyckligtvis inne hos Mamma.»
Men det förtroliga samtalet och glädjen fingo ett hastigt slut
och Cicely spratt häftigt till, då vid en krökning af vägen en hand
fattade i hästens betsel och en grof, men ej obekant, stämma
ropade:
»Holla! Stanna vackert, mitt unga herrskap, och vakna upp
ur edra ljufva drömmar. Ursäkta att jag stör er, men
nödvändigheten har ingen lag. J ba’n gjort upp er räkuing utan värden och
ban är nu bär för att hjelpa er tillrätta. Den unga damen, som
tagit miste om vägen, är kanske så god och stiger upp i mitt
åkdon, som skall föra henne riktigt hem, och håller till godo med
mitt sällskap, om det också ej är fullt ut så intressant som det
nuvarande. Den unge herrn behagade återvända derifrån han kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
