Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
mit och gör klokast i att hädanefter ej göra några utflykter it
dessa trakter, ty det kunde bekomma honom illa.»
Motstånd hade varit fåfängt, ty utom M:r Atkinson sjelf
syntes också Bills och Bobs bandfasta figurer. Cicelys korta
sällhets-dröm var slut och hon måste beqväma sig att stiga ur sin
älskares buggy, för att taga plats i fadrens. M:r Pagan skar tänderna
af raseri, men kände att ban var fullkomligt maktlös och kunde
endast hårdt krama Cicelys hand, som hon räckte honom till
afsked. De båda åkdonen rullade åt olika hål), men ingen vågade
vända sig om för att se efter den andra.
Det var en svår dag för Cicely och bon stängde in sig på sitt
rum för alt få gråta ut sin smärta. Modershjertat, alltid färdigt
att förlåta, och modershanden, alltid mild och len, kommo henne
till bistånd och sökte stilla och lugna henne, altorkande de bittra
tårarne.
På qvällen afslutade M:r Atkinson ett samtal med sin hustru
med följande ord:
»Ja, det blir bäst att skicka henne till Limesloncs seminarium.
Hon är der långt borta ifrån honom och kan ej komma åt att
förnya sitt rymningsförsök, något, som troligen eljest skulle hända
endera dagen här hemma. Jag kan ej sitta hemma och vakta henne
jemt och ständigt, och du förmår det ej. Vid Limestone finner
hon dessutom så mycket att förströ sig med: kamrater, studier,
arbete. Således, hustru, laga allt så i ordning, att jag kan fara
dit med henne nästa månad, då skolan öppnas.»
(Fortsättning i nästa häfte.)
L. S.
EN OMNIBUSFÄRD OCH ETT MORGONBESÖK I LONDON.
Det är en af de sista dagarne af mitt vistande i London, och
ända tills nu har ett besök blifvit uppskjutet, hvarförutan jag dock
föresatt mig att icke lemna den stora verldsstaden. Mina
reskamrater äro sysselsatta på annat håll, jag har en lång väg till målet,
och det är så ledsamt att ensam vandra omkring på de hvimlande
gatorna; man känner sig så förblandad, så bortkommen, så
öfvergifven. — Kom derföre, gode läsare, och låt oss följas åtl Men
akta dig, ty här råder en förfärlig trängsel på gatorna och man är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
