Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
engeln öfver den högra skuldran upptecknade det. Understundom
lugnade hon blott en upprörd, häftig känsla eller böjde sig ned för
att med en kyss bortjaga en liten sorg, men engeln öfver den högra
skuldran antecknade äfven det.
Ibland fästade hon dock sin egen blick så uppmärksamt på
den aflägsna horizonten, att bon ej så noga gaf akt på de små, hvilka
då stannade eller gingo vilse. Då var det engeln öfver den venstra
skuldran, som fattade den gyllne pennan och gjorde sina
anteckningar, samt derpå följde henne med sorgsna blickar till dess ban fick
tillfälle att utplåna dem. Stundom framgick hon med snabbare steg.
utan att märka att någon af de små upptröttnat och blifvit efter,
och då var det engeln öfver den venstra skuldran, som antecknade
denna brådska. Ibland var hon så angelägen att hålla sin egen drägt
i ordning, alt hafva sin egen lampa putsad och brinnande, att hon
tj straxt varseblef det de små, som blifvit henne anförtrodda, togo
af på förbjudna stigar, och engeln öfver den venstra skuldran
upp-skref denna uraktlåtenhet.
Betraktaren af alla dessa små tilldragelser märkte nogsamt huru
trogna de gjorda antockningarne voro och förstod, att de skulle
fortfara så till resans slut. De starka gyllene spännena på
böckerna ingåfvo henne ock den öfvertygelsen, att, när de en gång
tillknäpptes, skulle de ej öppnas förrän i en vigtig, en
betydelsefull stund.
Hon kände också ett lifligt deltagande för den milda
vandrer-skan och påskyndade med högt klappande hjerta sina steg för att
upphinna henne. Hon önskade underrätta henne om, huru
englarne gåfvo akt på henne, hon ville uppmana henne att vara trogen
och tålig intill ändan, ty allt hvad hon gjorde, älven det ringaste,
upptecknades, och resultaten deraf skulle bli kända, då en gång de
gyllene böckerna öppnades. Hon önskade varna henne för att ej
anse någon pligt ringa och obetydlig, ty öfver hennes högra så väl
som öfver hennes venstra skuldra blickade englar, hvilka troget
upptecknade allt.
Angelägen om att underrätta pilgrimen om hvad hon sett,
vidrörde hon henne. Qvinnan vände sig om och hon tyckte sig
igenkänna sig sjelf. Förvånad och förskräckt uppvaknade hon under
tårar. Morgongryningens bleka strimma insmög genom den
half-öppna fönsterluckan, dörren stod på glänt och glada ansigten
tittade in.
»Jag önskar mamma ett godt nytt år» — »önskar mamma ett
godt år» — »mamma, godt årl»
Pä det hjertligaste besvarade modren den glada helsningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
