Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
VÅR LEKTYR.
Det är ingen nyliet för stunden, inlet ämne för dagen, som
denna gången kommer att utgöra Vår’ Lektyr; ty boken framför
oss bär årtalet 1856, och ämnet är cirka 300 år äldre. —
Stackars läsare I din otåliga suck skär oss i hjertat och våra lättrörda
ögon tåras, då du gäspar vid blotta tanken på de 300, och med
en beslutsam rörelse lägger bort vårt häfte, mumlande för dig sjelf:
»Tänk att nu går du då för långt, min kära Esseldc! hvad
kunna vi väl ha gemensamt med denna barbariska tid?«
Svaret lyder »allt 1 dina renaste känslor, dina ljusaste tankar,
dina ädlaste sträfvanden, allt det bästa inom dig har du gemensamt
med denna så kallade barbariska tid, och särskildt med den
framställning deraf, som skall utgöra ämnet för Var lektyr.»
Abl du öppnar häftet ånyo, ditt öga lifvas af ett uttryck,
midt-emellan rörelse och nyfikenhet — du trotsar det hemska intrycket
af de 300 åren — dina tankar göra en hastig rekapitulation af
»gamle Eklund», för att påminna sig hvad märkvärdigt, som
tilldrog sig för trenne sekler tillbaka, och för ditt inre öga
framskymtar måhända ett helt galleri af sväfvande, halfklara bilder: Luther
och Maria Stuart — Calvin och Katharina af Medicis —
Copernicus och Raphael — Shakespear och Galliei — Cervantes och
Melanchton — Gustaf Wasa och Torqvaio Tasso — Tycho Brahe
och Gabrielle d’Estrée — Elisabeth och Coliyny — Henrik IV och
Leonore d’Este och ännu otaliga andra. — Du rynkar dina lina
ögonbryn, du gissar — funderar — undrar, med hvilken af alla dessa
storheter man vill sätta dig i rapport och halkar hastigt öfver de sista
raderna af denna inledning för att finna öfverskriften på vår Lektyr:
»Olympia iTloi’ata.»
»Q’u-est-ce que c’est?» frågar du måhända halft förtretad att
vi komma med en okänd storhet, och vi svara enligt titelbladet:
»Episode de la renaissance et de la réforme en ltalie
par Jules Bonne t.» (Paris 1856.)
Och nu sedan första förskräckelsen är öfver och vi redan
presenterat den sköna, lärda, fromma och olyckliga unga Italienskan för
dig, hoppas vi att du ej skall undandraga dig att, med oss till cicerone,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
