Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
seende, hvarmed hon vanligen pä ett lika fyndigt som naivt sätt
inledde sina föredrag. Några af dessa indelningar hafva blifvit bevarade
ända till våra dagar:
’ »Jag känner väl deras sällsporda välvilja, som nu lyssna till
mig; och likväl ingifver mig den vid mina år naturliga blygheten,
samt medvetandet af min ringa förmåga en rättmätig bäfvan! Jag
darrar — rösten sviker mig, men J hafven befallt och jag lyder.
.....Måhända skall det gå mig som den oerfarne konstnären,
hvilken, ur stånd att skapa en bild af simpel granit, modigt grep
verket an, dä man bjöd honom ett block af Parisk marmor, viss att
ämnet åtminstone skulle gifva hans verk något värde. Det finnes
sånger, så fulla af rik harmoni, att de, om äfven återgifna på det
enklaste instrument dock alltid bibehålla hela sitt behag. Sådana
sånger äro min älsklingsförfattares ord: lyssnen till dem! De kunna
ingenting förlora i behag och majestät, ehuru de blott uttalas af en
ung flickas oerfarna läppar.»
En åhörare af dessa föredrag, reformatorn Celio Secondo
Cu-rione, yttrar härom i sina efterlemnade bref: »Vi hörde henne
deklamera latinsk poesi och improvisera på grekiska, kommentera de
största vältalares paradoxer och frimodigt svara på alla frågor. Vi
trodde oss se en af Greklands eller Roms lärda ungmor, med hvilka
bon ock med allt skäl kunde jemföras.» Ett annat vittne kan ej
nog berömma hennes tankerikedom och renheten af hennes styl
— »hon utströdde med fulla händer sitt rika poetiska fädernearf.»
Vid fjorton år säges Olympia hafva författat en apologi för Cicero
till svar på en hans smädares anklagelser.
»Då Olympia nalkades sitt sextonde år,» säger hennes biograf,
»gåfvo hennes talenter en lifligare och förökad glans åt det
drömmande och mystiska behag, som åtföljer denna lyckliga ålder.
Studiet af de klassiske författarne och en nästan religiös tillbedjan af
deras mästerverk hade utgjort hennes näring så väl under
barndomstiden i det tarfliga fädernehemmet, som i uppväxtåren vid det
lysande hofvet. Hennes första poetiska försök hemtades af hennes
ungdoms ingifvelses Blott ett enda fragment från denna tidpunkt
af hennes lif bar blifvit bevaradt åt vår tid. Det är en grekisk
hymn, väl värdig de mönster, som tjenat henne till förebild. Den
återgifver några af de första känslor, som vaknat inom hennes
förtidigt utvecklade barnasinne — den kamp mellan idealet och
verkligheten, hvars smärta hon ett ögonblick rönt.»
Hymnens slutord äro följande:
»Andra qvinnor skola måhända lockas af andra nöjen! Poesien
är min ära, min oförvanskliga sällhet!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
