Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
att deras själar skulle vidgas och växa till i förtroligt umgänge så
väl med den profana som med den kristna litteraturen.
Under dessa arheten förgingo dagarne i stilla lugn, medan
aftnarne vanligen församlade några fromma trosförvandter i det eikla
hemmet, der dagen slöts med bibelläsning, omvexlande med slng
af Davids psalmer, hvilka Olympia öfversatt och Grunthler s.ilt i
musik. Men det fridfulla lugnet i dessa familjescener skulle snart
blifva på ett förfärligt sätt afbrutet.
Den gigantiska envigskampen mellan reformationen och
kejsaredömet, som ett ögonblick afstannat, stod i begrepp att börja på
nytt. Fransmännen hade segrande inträngt i Tyskland, Turkarne i
Ungern och oenigbeten mellan de Tyska furstarne samt
Kejsardömets vacklande hållning bidrogo att förvärra den allmänna
förvirringen inom så väl det kalholska soin det protestantiska partiet,
hvilket senare, genom Luthers död, 1546, ty värr, blifvit
ytterligare splittradt. Och det var icke blott på afstånd som det aflägsna
Schiceinfurt skulle röna inflytandet af dessa skakningar; det skulle
sjelft blifva skådeplatsen för en. mördande strid, då Markgrefven
Albrecht af Brandenburg der förskansade sig mot sina fiender,
Biskoparne af Wurzburg och Bamberg, Kurfursten Mauritz m. 11.,
hvilka förenade sina banér, för att belägra honom i hans nya
tillflyktsort. Belägringen började i April 1553 och varade utan
uppehåll i 14 månader, under hvilken tid de arme innevånarne, sotn
hade lika mycket att frukta af båda parterna, lefde i ständig fura
för sina lif och slutligen till stor del förgingos genom pest,
hungersnöd ocli brand, då staden till slut genom förräderi föll i de
belägrandes våld. Ej ett enda ögonblick kände Olympia Mcrata sitt
mod svika under denna fasans tid, men delade troget med sin man
vården om sjuka och sårade, intygande såmedelst sanningen af de
heliga sånger hon kort förut öfversatt ocli med några hjertliga ord
skickat Celio Curiune:
»Gud är var tillflykt och vår starkhet, en hjelp uti de stora
bedröfvelser, som oss påkomma. Derföre frukte vi oss inlet, om
än verlden förgingrs och midt i hafvet sjönke; om än hafvet
rasade ach svallade sä att för dess bullers skull bergen omkull folie.
Gud är vår klippa, vår starkhets sköld och värt beskydd.»
Men ett ögonblick närmade sig då bon behöfde fördubblad
styrka till själ och kropp: hennes make anfölls af pestsmittan och
sjönk maktlös på sjuklägret. Inga läkemedel funnos mera att
tillgå — den sjuke försvagades allt mera — det fordrades nästan elt
underverk för att rädda honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
