Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Sin mantel kring den döde den gamle sveper då,
I sadeln honom lyfter och lemnar slottet så.
Men utanför portalen höll gamle siar’n still
Och upp mot pelar’n höjde sin harpa och slog till,
Men när, som med ett dödsskri, den krossad föll —han skalf
Och talte ord, som klungo likt svärd mot slottets hvalf.
»Ve dig, du kungaboning I af glada toners svall,
Af sång och harpa aldrig du återljuda skall;
Nej, blott af gråt och jemmer och slafvars klagosång,
Tills hämndens ande trampar i stoftet dig en gång.
»Ve, er, J blomstergårdar 1 der majsol vänligt Jer,
Den döde sångarns anlet’ jag höljer af för er,
Att se’n J mågen vissna, hvart källsprång sina ut,
Och en förtorkad öken J synas må till slut.
»Men sjufallt ve dig, niding! du sångar’ns baneman!
Din själ af åtrå brinne, som aldrig mättas kan!
1 evig natt försjunke ditt minne och ditt namn,
Som rosslig dödssuck smälter i tomma rymdens famn!»
Så gamle barden talat och himlen honom hört:
De stolta murar ramlat och slottet är förstördt;
En pelare allena har trotsat ödets slag,
Men, vittrad re’n, den ramlar kanske ännu i dag.
Der blomstergårdar doftat ses nu ett skugglöst land,
Men ingen källa fuktar förbränd och gulnad sand,
Och kungens namn i häfden man söker fåfängt än —
Glömd och i stoftet trampad, så ljöd förbannelsen.
QVÄLLMOLN.
Moln kring qvällens sol sig lagt —
Skuggor nyss, nu purpurröda,
Lösta upp i ljus, de glöda
Lik en himlens cherubskara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
