Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Der satt sä stolt en herre, på land och segrar rik,
Han satt på kungathronen, en mörksens ande lik:
Hvar tanke, som han tänkte, var synd, hvart ord var död.
Hvar blick en pil, som härdats i evig afgrundsglöd.
lin dag till slottet nalkas ett ädelt sångarpar,
Den ene gyllne lockar, den andre isgrå bar;
Den gamle red med harpan en häst af ädelt blod,
.Men vid hans sida trådde en yngling, käck och god.
»Min son,» så gubben talte och stannade vid bron,
»Tänk ut de skön’sta sånger, stäm upp den högsta ton;
»Hvar sträng din zittra eger af lust ocli ve slå an,
»Att Kungens marmorhjerta i dag du röra kan.»
Och snart de tvenne stodo i slottets pelarsal,
Der kung och drottning sutto bland hofmän utan tal;
Förfärlig kungen syntes, lik blodigt nordansken.
Men drottningen hon lyste, som månen blid ocli ren.
Då slog den gamle harpan, så ljuft, sä underbart,
Att aldrig än den klingat så herrligt och så klart,
Och fram bröt ynglingssången, så ren, så full, så rik,
Ledsagad af den gamles, en andehviskning lik.
Han sjöng om vår och kärlek, om herrlig, gyllne tid,
Om frihet, mannaheder, om tro och helig frid;
Han sjöng 0111 allt hvad ljufvast ett menskohjerta vel,
Han sjöng om allt det högsta, som kan förädla det.
Och spe och löje spordes ej mer bland kungens vakt,
De vilda krigsmän böjde sig tyst för sångens makt
Ocb drottningen, som, stilla betagen, lyssnat har,
Huldt räckte sångarn rosen, som hon vid bröstet bar.
»Mitt folk J re’n bedårat, och nu ock min gemål!»
Röt kungen, blek af ilska, med rossligt lungomål,
Och slungade sitt slagsvärd mot sångarsonens barm,
Upp ur hvars rika tondjup cn blodström qvä||de varm.
Som af en storm förströdda |]y lyssnarne med larm,
Men ynglingen förblöder på gamle mästarns arm;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
