Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
mande nere i lilla parlorn — ett par unga herrar. Och sä — det
är sant — jag skall tala om för er att Bill Dogan är hiir.»
»Hvem är Bill Dogan,» frågade Eliza, som var ifrån
låglandet och således mindre hemmastadd med ställningar och
förhållanden i denna trakt.
»Kors, Sally Giles’ kurtisör, vet jag, har du ej sett hans
da-guerreotyp? Hon har den. Han är ifrån Spartanburg och ser
temligen bra ut, samt är mycket munter och rolig. Jag skall
presentera honom för dig, om du vill, ty vi äro gamla bekanta.»
1 samma ton fortfor samtalet en stund; man afhandlade
examensangelägenheter, väntade och ankomne gäster, kurlisörer och
toiletten, till dess Lorentz, en af skolans svarte tjenare, instack
hufvud och hand genom dörren och sade, i det ban visade sina
hvita tänder och framräckte en biljett:
»Till Miss Carry.»
Carry ryckte biljetten ur hans hand, uppslet och genomläste
den, samt utropade sedan under det hon dansade omkring:
»Hurra, hurra! Mamma och bröderna äro komna till hotellet
och bedja mig skynda dit, samt stanna der öfver natten. Charlcy
Pagan kom på samma gång,» tillade hon med en blick på Cicely
Atkinson. »Kors, Sissy, så vackert du rodnar! Mamma frägar
om du ej vill göra mig sällskap till hotellet. Vi ska’ gå ned och
be M:r C.»
Sjungande och hoppande aflägsnade hon sig. Cicely följde
henne något långsammare, men med högt klappande hjerta. Carrys
anhållan beviljades genast, men som Cicely ej hade några
slägtingar på hotellet, ville ej M:r C. tillåta henne att gå dit. Med
förbittring i hjertat och tårar i ögonen stack hon en liten biljett i
handen på sin vän, som denna lofvade alt troget fortskaffa. På
qvällen efter bönen fick Cicely också tillfälle att under det stora
hickory-trädet ute på gården tala en stund med sin älskare.
De hade ej råkats sedan den misslyckade enleveringen och
hade nu mycket att säga hvarandra, men den obevekliga klockan,
som befallde de unga flickorna att gå till sina rum, afbröt
samtalet, just då det var som mest intressant.
»Ack, jag måste gå,» suckade Cicely.
»Dyra, älskade Sissy, dröj bara några minuter till,» had den
unge mannen.
»Jag vågar ej, ty jag blir olycklig om M:r C. eller någon af
lärarne får se mig.»
»När får jag råka dig i morgon?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
