Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
»Ack, Pappa kommer i qväll och hur skall jag kunna undgå
hans skarpsynthet!»
»Men vi måste, Cicely, jag har så mycket att tala med dig,
alt öfverlägga med dig om.»
»Cicely Atkinson» ljöd det från ett fönster i andra våningen,
»skynda dig upp. Miss Käte har varit här och frågat efler dig.»
»Farväl, farväl,» hviskade hon, slitande sig från sin älskare.
»Jag skall skrifva några ord i morgon, som jag lemnar till Carry.»
Lutad mot fönstret stod Cicely några minuter senare i sitt
rum och blickade öfver till hotellet, som var rikt upplyst och
hvarifrån man hörde tonerna af en lifiig dansmusik. Stackars flicka!
Hon tyckte sig så olycklig, så bunden och slet otåligt på sina
fjettrar, utan att dock våga afslita dem. Fruktan för fadren och hans
vrede, samt möjligheten att ånyo bli upptäckt, och kärleken till
Pagan tillika med en liflig önskan att undfly allt tyranni och
beroende, stridde om väldet i hennes själ. Tanken på dem, som nu
roade sig der nere i hotellet, blandad med tillsatsen af en smula
svartsjuka, förbittrade än mer hennes sinnesstämning och hade i
detta ögonblick flykten varit möjlig, så hade hon troligen ej länge
besinnat sig. Men hon fick ej en gång tänka och sucka i ro, ty
nu kom Miss Käte för att se om hon var inne, fråga hvarföre hon
hade dröjt så länge, samt förmana henne att gå till sängs. Ej långt
derefter ljöd ånyo en klocka — ack, de förargliga klockorna, —
som gaf order att alla lampor skulle sättas ut i korridoren, och
Lorentz bultade på dörren med orden:
»Lampan, Miss Cicely!»
Motsägelse tjenade till intet och Cicely måste foga sig i sitt
Öde, ehuru det skedde med sammanbitna tänder och en stampning
med foten, under det stora tårar svällde i hennes ögon. Det
kännes stundom svårt nog för ett ungt, oerfaret hjerta, som ännu ej
lärt att kufva sig sjelf eller vet hvad försakelse betyder, att foga
sig efter nödvändighetens måste. Det slår så häftigt, som ville det
spränga bröstet, det spjernar emot till dess de öfverspända
känslosträngarne slappna och när den svåra striden är utkämpad,
bortdomna både själ och kropp. Så var det ock med Cicely; men
sedan hon känt harmen sjuda öfver i sitt inre och derefter upplösas
i tårar, insomnade hon slutligen, drömmande om Pagan, om fadren,
om M:r C. samt om ett nytt rymningsförsök, som dock strandade
mot omöjligheten att återfinna strumpor och skor.
Onsdagens sol uppgick herrlig och strålande öfver Limestone.
Redan tidigt på morgonen var M:r C. sysselsatt med att i
skolrummet tillse uppförandet af en s. k. »stage», en platform, ett par trapp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
