Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.">35
MUSIKALISKT SMÅPRAT.
Käraste unga pianiste!
Sedan dina händer och fötter vid olika tillfällen utgjort
föremål för våra betraktelser, skola vi i dag taga ditt öra i anspråk;
förutsatt naturligtvis att du vill låna oss det på en stund.
Hvilken besynnerlig tingest är ej »detta lilla lockomgjutna,öra»
denna lilla intrikata, rosenröda, halft genomskinliga labyrinth,
påminnande om det inre af en Murex purpurea eller om en törnros, en
så kallad Maidenblush i genomskärning.
Sällsam är, i sanning, byggnaden af denna invecklade labyrinth,
der så många olika ljud, så många välljud och missljud, (lör att icke
tala oin oljuden) bana sig väg och, långt ifrån att förirra sig, alla
likasom drifna af en omedveten instinkt skynda fram emot målet.
— Låtom oss för roskull följa ett af dessa ljud på den ilande
färden och på så sätt göra oss litet hemmastadda i den underbara byggnaden.
Antag då att t. ex. en spänd sträng blifvit af stråken bragt i en svängande
rörelse med en hastighet af 880 svängningarisekunden; och att strängen
genast meddelar denna rörelse åt den omgifvande luften, hvars
vibrationer åter blixtsnabbt uppfångas af deri yttre synliga öronsnäckan. Här
hafva vi då ljudet, (eller rättare luftrörelsen, ljudvågorna, somskola
meddela det ännu ej förnimbara ljudet), likasom fångadt; det kan ej
slippa ut, det måste framåt. Och rastlöst ilar det också vidare
genom en lång mörk gång (»hörselgången,») och slår emot väggen,
(»trumhinnan,») som afstänger densamma. Men utan att hejdas
häraf, svingar det sig med hjelp af »stigbygeln, genom fönstren
innanföre, (»det ovala» och »det runda fönstret») in i Labyrinthen,
ett slags hemlig verkstad, hvars mystiska redskap, »hammaren» och
»städel», genast sättas i rörelse för att bana ljudet väg in i den
inre »förgärden»; derifrån ilar det åter genom några besynnerliga
»halfcirkel-formiga gångar» och intränger längst in i det innersta
af byggnaden, (»Snäckan»), hvars alla små otaliga celler det tar i
besittning. Här sätter det sig nu medelst en mängd ytterst
känsliga föreningsband (»hörselnerven» och dess förgreningar) i
beröring med hjernan, ocb i och med detsamma i en hemlig, ännu
aldrig förklarad gemenskap med din bättre hälft, ditt ädlare jag —
kalla det förnuft, begrepp, tanke, känsla, själ, ande — hvad du vill;
det skall dock alltid trotsa hvarje förnuftig analys, hvarje blott
mensklig definition.––-Men ljudet, som du först då förnimmer,
det kan du definiera, ty du vet, att det är lika med stämgaffelns a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
