Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
DE UNGA.*)
(Till Redaktionen af Tidskrift för Hemmet.)
Fastän så mycket godt i verlden sker
De ädla ständigt af oss fordra mer!
Vi nedslå ögat för de goda, ömma,
Som handla, verka medan vi blott drömma;
Ty flickans lif är ju en loftid än.
Då hon blott tar emot, ej ger igen.
Så faller daggen medan blomstren sofva,
Hon är dock ej förspilld, den himlagåfva.
Vi på de ungas vis än ana blott
Att under lefnadsdagen blir vår lott
Ej blott i hemmet frid och glädje sprida,
Men äfven modigt för det goda strida
Och verka för de menniskor, som rå.
Med oss om lif och sol och himmel blå 1
Och att få kämpa så tillsammans alla
För adelskapet, vi, Guds rike kalla.
Berätten mer hvad ädla qvinnor gjort 1
Ja, talen om allt godt och skönt och stort!
Det är ju meningen af eder saga
Att höga föredömen ge oss, svaga.
Och goda uppsåt mycket ju förmå
Om tidigt dem inryms en hjertevrå;
De vidga själen — vanans skal de bräcka
Och perlan röjes i vårt väsens snäcka.
När vi uti vår ålders morgonstund
Fått med oss sjelfva komma under fund;
Fått drömma bort ett år och par, er väntan
Blir godt belönad, hoppas vi, med räntan
Vi ämna draga på det kapital
Af tankar, känslor, hjertat då sig stal.
Vi en tribut er ge från drömmeåren,
Som frö i blomma ränta geßom våren.
*) Insändt.
von.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
