Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
För sig sjelf begärde hon ej heller något mera, men mina
tanklösa ord om bibliothekarien hade gifvit hennes tankar en ny
riktning. Hon påstod att denna halft spefulla anmärkning innebar en
lysande idé, och att bland alla nya yrken, man föreslagit qvinnan,
intet kunde vara mera passande än just detta. Med den nyordnade
boksamlingen framför mig var jag ur stånd att motsäga henne, och,
uppmuntrad af mitt tysta gillande, fortfor hon att med hela
lifligheten hos en Evas dotter utveckla sin idé. Ilon föresatte sig att
meddela den åt alla sina vänner; bon uppgjorde i tankarne alla
punkterna uti ett kontrakt, enligt hvilket jag skulle förbinda mig att, då
min dotter fyllt 20 år, antaga henne som min bibliothekarie och
handsekreterare (ett tillägg som hon bedyrade var förträffligt) med
en lön, lämpad efter mina inkomster; men icke nog dermed, hon
tvingade mig äfven med lock och pock att genast meddela den
ljusa idéen åt Red:n af Tidskrift för Hemmet, för hvilken hon har
stora sympathier. Hon anar dock ej att jag hämnats på detta
hennes tyranni genom att -här för den värda Hedaktionen och dess
läsare förråda, icke allenast sjelfva idéen, utan äfven dess uppkomst,
och derigenom låtit dem skåda en skymt af henne sjelf. Hon står
ännu framför bokhyllan med sin lilla flicka bredvid sig, som ur en
kappsäck beställsamt upptager några nya böcker, hvilka vi hemfört
från vår julresa, och hvilka modren ordnar bland de andra, görande
tecken i katalogen, hvarest de sedermera skola inskrifvas. Men
under sysslandet härmed, gör hon några anmärkningar, hvilka jag
till straff för hennes despotism vill förråda för läsaren:
»Hvad har du der, min engel?» (frågar hon) »Ah!... sista
delarne af Hemmen i den gamla verlden; de skola få en god plats,
om jag än ej kan sätta dem så högt som de båda förra.»
Jag. Det är då ändtligen väl att du, efter alla våra dispyter
i detta ämne, medger att boken är tråkig.
Hon (förnärmad). Tråkig? — nej, långt derifrånl Jag har ju
till och med för den afstått från julbjudningen hos den artige
kammarjunkaren och — hvad mera är — från frestelsen att genom
honom en liten smula rubba min herres och mans stoiska lugn.»
Hon småler trotsigt emot mig och fortfar: »Jag menar alt
detta är ett högt bevis för bokens intresse, äfven om jag tillstår
att den fängslat mig mindre än de båda första delarne. Och —
(återtar hon litet fundersam) frågar jag mig sjelf hvarför? så
ligger svaret i den omständigheten, att hemmen i den gamla verlden
i sjelfva verket sakna allt högre intresse. Också var jag mest
road af författarinnans utflygter utom Hemmen. Besöket vid
Cya-ne’s källa och vandringarne kring Ætna skall jag aldrig glömma.
Mins du den storartade skildringen af det nattliga skuggspelet på
berget?
Jag. Nå, än beskrifningen på de heliga orterna?
Hon (med en suck). Jag kan ej neka att den svek min
förväntan och att det förekommer som hade vistandet i Jerusalem
äfven stundom svikit författarinnans förhoppningar. Dock fann jag
också häribiand åtskilligt af mycket intresse: så natten på
oljoberget, pilgrimsfärden till Jordan, besöken i Nazareth och Tiberias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
