Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
m. m.; beskrifningen på Diakonisshemmet i Smyrna förtjuste mig
— men det är sannt, jag hade sånär glömt den upplysande
återblicken på Asiens gamla kulturlif; det var just för den jag
försakade balen; du kan ej neka att den är af stort intresse.
Jag. Bahl jag visste ju alltsammans förut.
llon (något förebrående). Men du hade aldrig meddelat mig
hvad du visste; således bör det ej förundra dig om jag, ocb många
med mig, äro författarinnan af hjertat tacksamma för dessa
värderika upplysningar. Ilesorna uppåt Libanon och Thabor intresserade
oss ju båda, och du hade till och med mera tålamod med den
Drusiske profetens ohyggliga läror än jag, som åter fann mera nöje
af beskrifningen på Arabernas lefnadssätt och deras traditioner, och
framför allt af Historien om en Beduin — denna perla bland
österlandets sagor. — Du mins väl Bejal el IJamel och hans eldiga sto,
som blef honom så lörrädiskt frånstulet af Faris el Aanta,
hvilken, föregifvande sig vara döende, anropat hans förbarmande och
af honom blifvit upplyftad på hästen, med hvilken förrädaren då
skyndsamt sprängde bort, till dess Rejäl el Uamels rop nådde
honom. Men du måste höra slutet ännu en gång, och sedan icke
komma och säga att boken är tråkig*):
»Om ett beder jag dig blott (säger den bedragne), och det är
att du ej for någon omtalar hvad du gjort. Mitt sto har du
tagit och skall utan tvifvel behålla det. Men jag beder dig att
du icke för någon berättar på hvad sätt du fått det.»
»Faris el Aania frågade: »hvarför begär du sä ifrigt af mig
att icke omtala detta?»
»Emedan, om du det gör, ingen barmhertighet mera skall
ega rum mellan menniskor. Den hungrige skall svälta och den
sjuke skall dö vid vägkanten, utan att någon skall hjelpa dem.
Ty hvem vill taga till sitt bröst ormen, som skall suga hans lifs
blod?»
Bedragaren kände sig slagen. Han ångrade sin nedriga
handling och återlemnade det stulna, sägande:
»Du har talat visdomsord — du har vändt min själ frän
dess nedrighet. För ett ögonblick sedan var jag din fiende, och
se, nu har jag blifvit din vän. Må himlens välsignelser följa dig
och må dina år blifva såsom öknens sandkorn!
Hon tillsluter boken och en annan räckes henne ur
kappsäcken; hon öppnar den och läser tyst blad efter blad, medan jag
till min förvåning ser ett par tårar framtränga under hennes sänkta
ögonlock.
»Hvad har du der?» frågar jag nyfiken.
Hon ser upp och svarar litet blygt: »VAnatomie du Coeur;»
— lägger med en smekande rörelse af handen igen boken, kysser
*) Red:n skulle kuuna uppställa ett mycket vidlyftigare försvar för detta
ar-fcete — om det behöfdes. Men i full öfvertygelse att. Keine.rs åsigt hör till
undantagen, åtnöjer den sig med att för en fullständigare kritik af de sista delarne of
Hemmen i den gamia Verlden hänvisa till en af Englands berömdaste litterära
jour-ualer, Athenaeum, der den frejdade författarinnans verk rönt ett förtjent erkännande.
Anm. af Redin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
